Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
tyckes man hafva kommit till samma ledsamma resultat. Der lär man
numera låta saccharometrarnas indelningar motsvara procent rörsocker
och föreskrifver för öfrigt sådana vilkor för apparatens rätta användande
— t. ex. en fullkomligt klar vört — att bryggarne vid den dagliga
kontrollen ej kunna följa föreskrifterna.
Vida säkrare och nästan lika enkelt är arbetet med pyknometern,
der det h’nns en känslig våg att tillgå. Men också här stöter man på
svårigheter, hvilket Kjeldahl redan för länge sedan påvisat. Extraktets
egentliga vigt i lösning är nämligen ej den samma som rörsockrets,
maltosens och dextrinets utan till och med olika i vörtextraktet och
ölextraktet. Vid serieanalyser kan hvarje pyknometerbestämning göras
på 4 å 5 minuter med en noggrannhet af O.oi % extrakt.
Det vanliga sättet att bestämma det ursprungliga extraktet är, att
man beräknar det på grund af skilnaden mellan ölets och det från
alkohol befriade ölets egentliga vigter. På grund af samma differens
kan alkoholhalten beräknas, begge medels empiriskt funna faktorer,
hvilka ursprungligen angifvits af Balling. De sedermera korrigerade
tabellerna innehålla faktorer, som motsvara olika mängder ursprungligt
extrakt, men hvilka åter äro oberoende af det stadium af jäsningen,
hvarpå ölet befinner sig. Det vill med andra ord säga: man
förutsätter, att ölextraktet och vörtextraktet hafva samma egentliga vigt i
lösning, samt att en viss mängd alkohol alltid bildats af samma mängd
extrakt. Begge antagandena äro emellertid ej fullt riktiga. Jag har
derför följt två lagerölsbrygder från början till slut för att undersöka,
huru mycket det beräknade värdet för det ursprungliga extraktet kunde
komma att skilja sig från det verkliga. Egentliga vigten hos ölet, hos
det från alkohol befriade ölet och hos den afdestillerade alkoholen
fastställde jag i början dagligen, sedermera med 1 å 2 veckors mellanrum,
allt genom vägning och med största möjliga noggrannhet.
Genom den vattenhaltiga jästens tillsättande minskas först
extrakt-halten något litet — c:a O.04 %. Filtrerar man genast ifrån jästen och
kokar filtratet, skall man finna, att det bortgår en ringa mängd
flyktiga beståndsdelar — »skenbar alkohob.
Göres analys andra dagen, så visar det sig, att något extrakt (i
synnerhet albuminoider) har försvunnit, utan att det bildats en
motsvarande mängd alkohol, d. v. s. att jästen ökar sig på extraktets
bekostnad, och att man derför genom beräkning enligt Ballings — eller
andra — tabeller skall finna för litet ursprungligt extrakt.
Af tredje dagens analys beräknas den riktiga mängden ursprungligt
extrakt, men under de följande dagarna får man jämt stigande värden,
ända till dess ölet är c:a 1 månad gammalt i lagerkällaren, då det
beräknade ursprungliga extraktet är 0.4 a O.s % högre än det verkliga.
Sedan aftager det något; men till och med i 4 månader gammalt öl
är det funna värdet c:a 0.2 % för högt.
Afsätta vi vörtens extrakt som en rät linie och de undan för undan
beräknade värdena som ordinater till en kurva, kommer denna att se
ut som fig. visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
