Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
För att förstå acetylénlågans utomordentliga glans måste man utgå
från den teoretiska skilnaden mellan den vanliga gaslågan och
acetylén-lågan. Den vanliga lysgasen innehåller åtskilliga kolväten, förnämligast
etylén och metan samt väte och koloxid; då gasen antändes och börjar
brinna, antar den till en början en temperatur af 6 å 700°, hvilken
sedan genom vätets och kolets förbränning stiger till omkring 2,000°.
Genom denna hetta sönderdelas kolvätena, så att kol afskiljes och
hålles i glödning, hvilket är det, som förlänar lågan dess lyskraft; i
sammanhang härmed plägar man också hos en lysgaslåga skilja 3 olika
partier: den nedersta, mörka delen, der temperaturen ännu är ganska
låg, den mellersta ljusa, der kolet glöder, och den yttre, svagt lysande
randen, der kolet och vätet fullständigt förbrännas. Blandas lysgasen
med en tillräcklig mängd luft, blir lågan ej lysande, emedan intet kol
då utskiljes, under det att temperaturen deremot når ett maximum.
Acetylénlågan visar helt andra förhållanden. Vid acetyléns
bildning har en stor qvantitet energi absorberats, nemligen 2,700 kalorier
pr kilogram acetylen. Vid acetylénmolekylens sprängning blifver detta
värme fritt, och vid acetyléngasens förbränning ökas temperaturen med
det frigjorda värmet; i följd häraf har acetylénlågan att uppvisa en
temperatur af ända till 4,800° eller till och med betydligt högre än
den elektriska ljusbågen, hvars temperatur uppskattas till 3,500°. Kolet
i acetylénlågan glöder således vid en högre temperatur än hvad som
är fallet med något annat lysämne. Derför har också acetylénlågan en
glans, som närmar sig solljusets. I den del af lågan, der denna höga
temperatur råder, kan ingen förbränning förekomma, ty det bildade
vattnet och kolsyran skulle genast åter dissocieras. Först när
temperaturen har sjunkit till 2,500°, kan förbränningen taga sin början, hvilket
inträffar närmare lågans kant, och acetylénlågan får liksom gaslågan
en svagt lysande yttre ring, der temperaturen dock fortfarande är
ganska hög.
Emedan de egenskaper, vi framhållit hos acetylénlågan, bero på
acetyléns egendomliga förhållanden, kommer hvarje främmande
inblandning deri att minska ljuseffekten. En fullkomligt ren acetyléngas är
således första vilkoret för att få maximum af ljuseffekt; men äfven
brännarens inrättning och lågans deraf beroende form spela en mycket
stor roli. Man vet, att kol är en af de mest ogenomskinliga kroppar,
som finnas. Då acetylen sönderdelas, ger den, såsom varande en
ovanligt kolrik förening, den håller 92.3 % kol, ett maximum af afskildt
kol, och detta håller sig under någon tid sväfvande i lågan, enär dess
temperatur är så hög, att ingen förbränning är möjlig. Om lågan
alltså vore mycket tjock, skulle de acetylénmolekyler, som sönderdelas
inuti lågan, vara omgifna af en mur af glödande kolpartiklar, hvilka
alldeles skulle förhindra deras ljus att synas, det vore derför, som
om dessa molekyler förbrunne i ett tillslutet rum; lågan lyser blott
genom sin yta. En tjock låga slukar blott gas utan att lysa mer än
en tunn. Acetylénbrännarne böra alltså gifva en så tunn låga som
möjligt. Ett sätt att visa acetylénlågans ovanliga glans och tillika
kol-partiklarnes i lågan ogenomskinlighet består helt enkelt deri, att man
anbringar en låga framför en plan spegel och låter såväl lågan som
dess spegelbild afteckna sig på en hvit skärm. Man finner då lågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
