Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
bestå, utgör blott en liten bråkdel af massan hos en 16 km tjock
jordskorpa, och, då detta material, att döma af hittills gjorda
djupborrningar, icke eller nästan icke anträffas på större djup, så synes dess
mängd i förhållande till jordens hela, massa vara försvinnande liten.
Till och med jordskorpans klorhalt beräknas blott till O.is pct, och
dock skulle ensamt det i hafvet lösta koksaltet i fast tillstånd intaga
samma rum som samtliga kontinenter med alla deras bergskedjor.
Man ser häraf, huru föga den bild, som jorden erbjuder på sin
yta, motsvarar dess medelbeskaffenhet, såvidt vi nemligen kunna sluta
till denna af dess medeltäthet. Det är alldeles otvifvelaktigt, att jordens
inre är af annat slag än den synliga jordskorpan, hvilket erinrar om
vissa meteoriter, hvilkas jernmassa är genomdragen och öfverlagrad med
silikater, som också anträffas på jorden. Liksom jorden hålla dessa
meteoriter en underordnad mängd fosfor och kol äfvensom inneslutna,
gaser, företrädesvis väte och qväfve, så att med afseende på dessa senare
till och med det antagandet icke synes oberättigadt, att äfven meteoriterna
haft ett gashölje, som bortryckts vid deras färd genom jordatmosfären.
Lätta och flyktiga element, som såsom sådane eller i form af
föreningar förekomma i oerhörda massor i vår omgifning, blifva blott
underordnade beståndsdelar af vår jord, då vi taga i betraktande, att
de företrädesvis hopat sig på dess yta, såsom fallet är med vätet eller
qväfvet. Vid anbringande af samma måttstock blifva de s. k.
sällsynta elementens förekomst rakt försvinnande. Detta är så mycket
mer fallet som sällsynta element, såvidt vi nu känna, icke anträffas
på större djup. Åtminstone hafva sådana ämnen aldrig anträffats i
borrhålen vid djupborrningar eller i de från vulkaner utkastade
massorna. leke ens i askan från det väldiga utbrottet från Krakatoa har
Winkler, trots ifrigt sökande, funnit några sällsynta element, och
den förmodade förekomsten af ett nytt ämne i en äldre lava från
Vesuvius har visat sig vara ett misstag. Huru bristfällig forskningen
särskildt i detta afseende än är, så ser det dock efter hittills vunnen
erfarenhet ut, som om det elementära ämne, hvaraf jorden består,
tilltoge i mångfald mot ytan. Men, om så verkligen är fallet, kunde
man tänka sig två möjligheter: antingen att materia regnar ned på
jorden från verldsrymden eller ock, att grundämnen nybildas på
jordens yta.
Materians invandring från verldsrymden eger som bekant rum
oafbrutet och, ehuru den blir mera märkbar vid meteorfallen, är den
dock sannolikt qvantitativt Öfvervägande i form af kosmiskt stoft.
Men hvarken meteoriter från olika fyndorter eller det af Nordenskjöld
på polarzonens snöfält insamlade, såsom kryokonit betecknade, stoftet,
hvars utomjordiska ursprung knappt kan betviflas, hafva att uppvisa
någon halt af sällsynta element. Utifrån komma således inga nya
ämnen till jorden.
Ännu osannolikare är bildningen af nya element på jorden, må
nu antagandet af dess möjlighet också vara lika berättigadt som den
ofta förmodade men aldrig bevisade möjligheten att sönderdela de nu
såsom enkla ansedda urämnena. Väl tyder den spektralanalytiska
undersökningen af sannolikt varmare och kallare fixstjernor pä en
långsamt försiggående ämnesomvandling, men härvid skulle det blott gälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
