Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
öfvergången från bekanta ämnen till andra likaledes bekanta ämnen.
Dessutom råda på dessa stjernor, med afseende på temperatur och
aggregationstillstånd förhållanden, med hvilka de jordiska alis ej kunna
jemföras.
Uppenbarligen är de enkla ämnenas tilltagande mot jordytan blott
skenbar, och förklaringen ligger nära till hands. Man måste komma
ihåg, att de element, som deltagit i bildningen af vatten- och
luft-hafvet, i följd af det för dem och deras föreningar egna
aggregationstillståndet redan från början blifvit trängda mot jordytan, för att
sedan under solvärmens inverkan börja det stora uppslamningsverket,
som vi möta vid hvarje steg, och hvilket sedan otaliga årtusenden
håller jordskorpans beståndsdelar i oupphörlig rörelse. Följden deraf
har varit icke blott en mekanisk uppdelning af materian efter
egentliga vigten utan också dess omgruppering till nya kemiska föreningar,
dess hopande i bestämda karakteristiska föreningar, såsom exempelvis
i de olika mineralierna. Mångfalden af element på jordytan synes
alltså vara följden af ett genom omätliga tidrymder fortsatt
extrak-tionsarbete. Genom en sådan mekanisk och kemisk koncentration
hafva de element, som varit utsatta derför, blifvit lättare att
upptäcka och framställa, de kunna ej längre undandraga sig den
menskliga iakttagelsen, hvilket skulle vara fallet med många af dem, om
jordskorpans material vore homogent.
Beträffande upptäckten af nya element måste man taga hänsyn
till, att den menskliga erfarenheten och iakttagelseförmågan äro stadda
i fortsatt utveckling samt att forskningsmetoder och forskningsmedel
ständigt fullkomnas, hvadan framstegen häruti naturligen också måste
visa sig i resultaten. Humphry Davy’s första elektrolytiska
sönderdelning med tillhjelp af en svag v-oltastapel ledde i början af
århundradet till kunskap om förekomsten i salter och jordarter af
metalliska radikaler, om hvilkas tillvaro man förut ej haft en aning, under
det att Moissan med nutidens kraftiga elektriska strömmar lyckades
afskilja den förut nästan okända fluoren ur dess föreningar.
Spektralanalysen bar gifvit oss kunskap om tillvaron af en hel rad
ämnen, kännetecknade genom säregna flam-, gnist- och
absorptionsspektra; ja den har till och med gått den materiella upptäckten af ett
ämne, helium, i förväg så till vida som detta ämne upptäcktes i
solen, långt innan det blef bekant såsom en af jordens beståndsdelar.
För det menskliga skarpsinnets utveckling åter talar bland annat
Mendelejeff s på lagen för periodiciteten grundade slutsatser, enligt hvilka
man hade att vänta upptäckten af flera element med genom
räkning på förhand faststälda egenskaper, men framför allt talar derför
den omständigheten, att denna förutsägelse verkligen också gått. i
fullbordan.
Inom räckvidden för Mendelejeff s prognos faller också det 1879
af Nilson i euxenit, gadolinit och yttrotitanit funna scandium, hvars
oxid öfverhufvud blott synes existera i några få gram. I jemförelse
med sina likaledes mer eller mindre sällsynta ledsagare har scandium
så till vida en framstående vetenskaplig betydelse, som dess af Nilson
till 44 bestämda atomvigt bevisar dess identitet med det af
Mendelejeff förutsagda »ekabor». Deremot visar det i sin oxid och i sina salter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
