Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
en molekylarvigt på öfver 2,000. A. Sabanejeiv *) har på kryoskopisk
väg bestämt molekylarvigten hos en del hithörande föreningar.
Prot-albumosens bestämde han sålunda till 2,000—2,600, deutero-albumosens
till 3,200, under det att mot peptonen svarar en molekylarvigt på 400.
Sannolikaste förklaringen är den, att albumosmolekylen i vattenlösningen
skulle vara dissocierad i en pepton och en svafvelhaltig kropp. Likaså
egendomligt är förhållandet vid benzoyleringen, hvilken antagligen eger
rum på så sätt, att en del af albumosen förvandlas till svafvelfri
pep-tonester, under det att den andra benzoyleras såsom sådan.
Såsom ofvan omnämndes, har den hittills vedertagna åsigten varit
den, att albuminernas sönderdelning medelst ferment eller syror gått i
riktningen: albumos —> pepton. Till följe häraf borde det vara lättare
att från albumoser direkt komma till en pepton än medelbart från
albuminer.
För att närmare undersöka detta förhållande behandlades »Pepton
Witte» först en längre tid med stark saltsyra, tills blott en svag
grumling uppstod vid tillsats af ammoniumsulfat. Den härvid erhållna
peptonmängden var emellertid ytterst minimal, medan under liknande
förhållanden ägghvita eller glutin fullständigt peptoniseras.
Försöket gjordes derföre om på ett annat sätt. Torr klorvätegas
inleddes till full mättning i »Pepton Witte» uppslammadt i alkohol,
hvarvid rekationsprodukten till största delen löste sig. Ur lösningen
fälldes derefter reaktionsprodukten med eter. Fällningen renades
genom fraktionerad lösning i alkohol och fällning med eter. På grund
af sitt förhållande till de brukliga ägghvitereagenserna visade sig
emellertid denna produkt vara ett albumosklorhydrat. Genom behandling
med silfversulfat öfverfördes nu detta klorhydrat till fri albumos. Denna
digererades med metylalkohol, hvarvid en del förblef olöst. Den i
metylalkohol lösliga delen underkastades fraktionerad lösning i alkohol
och fällning med eter, tills en i metylalkohol fullkomligt löslig produkt
erhölls. Den i alkohol olösliga delen löstes i mycket utspädd
metylalkohol, hvarur en del utkristalliserade, under det att återstoden
utfälldes med eter som en syrupsmassa. Alla dessa fraktioner voro
svafvelhaltiga. Den i metylalkohol olösliga visade en ovanligt hög
svavelhalt (1.8 %\ under det att denna hos den i metylalkohol lösliga belöpte
sig till 0.8 % eller ungefär lika mycket som i den förut beskrifna
albumosen. Den tredje fraktionen syntes vara en blandning af de båda
nyssnämnda.
För att undersöka, om ej möjligen albumosklorhydratet glatt kunde
öfverföras i peptonklorhydrat, behandlades detsamma en längre tid med
saltsyra, hvilket försök så till vida endast ledde till negativt resultat,
som blott ytterst små mängder verkligt peptonklorhydrat erhöllos.
Vid jämförande försök med peptonklorhydrat, som framställts
enligt Paals metod **) kom författaren till samma resultat som Paal,
nämligen att de flesta peptonklorhydrat ur vattenlösning fällas af
ammoniumsulfat. På grund häraf anser han, att albumoser och peptoner ej kunna
skiljas från hvarandra genom olika fällbarhet för ammoniumsulfat. Der-
*) Ber. der Deutsch. chem. Ges., XXVI. 385 (1893).
■*) Ber. der Deutschen chem. Ges. XXVII, 1884 (1894).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
