Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
kunnat påvisa; den, som har uträttat detta storverk, honom måste man
räkna till en af mensklighetens store välgörare.
Det behöfver här ej sägas, att den oansenliga frukten var
beviset, att jästen består af lefvande organismer, och att det är dessa
organismer, som framkalla alkoholjäsningen. Detta skedde åren 1836—39.
Redan Linné och hans samtid hade väl haft en aning om något
dylikt, men saken kunde ju ej experimentelt åtkommas, förrän
mikroskopet var tillräckligt utveckladt. Det är derför lätt förklarligt, att
det var flera (Cagniard Latour, Schwann och andra), som gjorde denna
vigtiga upptäckt samtidigt. Det behöfver ej heller sägas, att den
geniale örtagårdsmästaren var Louis Pasteur, som tack vare sin stora
förmåga i experimenterkonsten jemte sin stora ihärdighet kunde visa,
att det icke finnes någon generatio spontanea, någon sjelfalstring i
naturen. Det gamla wmne animal ex vivoy> eller »hvarje djur ur ett ägg»
måste utvidgas till »hvarje cell af en annan celh.
Resultaten af Pasteur’s forskningar beträffande den alkoholiska
jäsningen voro såsom bekant följande. Han fann:
l:o) att alkoholjäsning aldrig äger rum utan motsvarande
utveckling af jästplantor,
2:o) att luftens förmåga att framkalla jäsning ligger i dess halt af
frön till jästsvamparne,
3:o) att man aldrig lyckats framkalla jäsning genom en
beståndsdel af jästen eller genom någon annan kemisk förening,
4:o) att allt, som undertrycker utvecklingen af jästplantan, äfven
afbryter jäsningen, och att det sålunda är på rena erfarenheten man
stöder sig, när man påstår, att orsaken till jäsningen är jästen, betraktad
såsom en samling lefvande organismer, som lefva på bekostnad af
sockret och derigenom framkalla jäsningen.
Detta är den s. k. vitala jäsningsteorien. Man hade visserligen
med uppställandet af densamma icke ryckt sjelfva jäsningens kemiska
förlopp närmare på lifvet, men man hade flyttat sjelfva jäsningsfrågan
från det rent kemiska gebitet till det biologiska. Forskningen hade
nödgats frångå den bana, som den hittills vandrat på, och slå in på
en ny stig, och detta var ett verkligt framsteg, ty icke blott att den
väg man vandrade på var falsk, men än mer, det fanns ingen möjlighet
att komma fram. Den kemiska vetenskapen var på den tiden icke
tillräckligt utvecklad för denna uppgift och är det för öfrigt troligen
icke ännu. Man kan dock emellertid, som vi skola se, nu gå
betydligt längre fram, än man då kunde göra.
Den vitala jäsningsteorien innehar steriliseringsteknikens teori.
Denna teknik, af hvilken väsentliga momenter ingå i den urgamla
kokkonsten, leder i öfrigt sina anor tillbaka till år 1765, då Spallanzani
anställde steriliseringsförsök i syfte att få bevis för eller emot
sjelf-alstringen. Såsom egentlig teknik användes metoden emellertid först
af Scheele, som 1782 påvisade sättet att göra ättika hållbar. I vida
större omfång bragtes metoden till användning af Appert i Frankrike
i medio af 1810-talet. Det är icke omöjligt, att Appert haft kännedom
om Scheele’s ofvannämnda försök, då detta finnes anfördt i hans skrifter»
hvilka voro väl bekanta i Frankrike. Appert blef en förmögen man,
fick dertill en nationalbelöning af 12,000 francs, och hans metod offent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
