Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ämne — hämocyanin — hvilket kan upptaga syre och dervid blir
blått, hvadan dessa djur alltså faktisk ega blått blod i sina ådror.
3) Höll fröken Cleve föredrag öfver triazoler. Man känner två olika
slag af triazolkärnor:
C—C N —N
I I I I
N N och C C.
\^ \/
N . N
Den senare är stommen för de egentliga triazolerna. Af dess
klor-derivat hade Mancheot förgäfves sökt framställa motsvarande oxiförening.
Genom att utgå från semikarbaziden, NH2NHCONH2, och myrsyra hade
det lyckats föredraganden att framställa denna oxitriazol:
HN —N
I !!
HC COH.
%/
N
Den är till sin kem. karakter svagt sur. Med Cu- och Ag-salter ger
den fällningar. Silfverföreningens förhållanden göra troligt, att
oxitria-zolen här reagerar som en läktarn:
HN—NH
II
HC CO,
\/
N
der de båda H vid N-atomerna blifvit ersatta af Ag.
Utgående från den af Widman framstälda difenyloxitriazolen,
C6H5N-N
I I
C6H5C COH,
\/
N
hade föredraganden lyckats framställa difenyltriazolen. Oxigruppen
hade först genom behandling med PC15 i slutet rör ersatts af klor,
hvilken sedan vid behandling med rykande HJ i slutet rör kunde
utbytas mot väte.
Äfven andra derivat af triazol hade föredraganden på liknande
sätt framstält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
