Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
utsänder ett blekblått sken, hvilket vid 100 liters gasförbrukning i timmen
motsvarar två normalljus. Äfven den andra beståndsdelen i strumpan,
oer, förhåller sig på samma sätt. En glödkropp af rent cernitrat ger
blott ett rödaktigt, matt sken, motsvarande 6—7 normalljus. Blandar
man deremot nitraten i sådant förhållande, att vid föraskningen 1
<iel cer kommer på 99 delar thorium, får man med iakttagande af
vissa försigtighetsmått en glödkropp, som utsänder ett sken af 30, 70
t. o. m. 80 normalljus. Genom stegring i cerhalten ökas ej ljuseffekten,
den minskas tvärtom med stigande cerhalt.
Om en särskild ljusemissionsförmåga hos jordartlegeringen vore
orsaken till fenomenet, så skulle, vid den stora skilnaden mellan de rena
jordarterna och blandningen, detta lätt kunna påvisas, om man med
uteslutande af hvarje förbränningsfenomen jemförde deras
ljusstrål-ningsförmåga med andra bekanta ämnens, såsom kol, magnesia o. d.
jBunte har nu sökt afgöra denna fråga på experimentel väg.
Ett rör af båglampkol med tjocka väggar afsvarfvades i midten på
10 cm. längd till en tjocklek hos väggen af 1.5 mm. och kunde på denna
del genom en kraftig elektrisk ström upphettas till starkaste hvitglödning
(vida öfver 2000°). Till skydd mot värmeförluster eller förbränning var
det afsvarfvade midtelpartiet inbäddadt i magnesia och omgifvet med några
lager asbestpapp (se motstående sida). De ämnen, som skola pröfvas
på ljusstrålningsförmåga ställas på små fyrkantiga prismor af magnesia,
och dessa sammankittas med likformade stycken af magnesia eller
båglampkol på sådant sätt, att de båda omedelbart sammanstötande främre
ytorna bestå af de två ämnen, som skola jemföras. Inställas dessa
dubbelprismor i det elektriskt upphettade röret, så kan man med vissa
försigtighetsmått lätt iakttaga den relativa strålningsförmågan genom
jemförelse mellan de båda hälfterna af de i röret synliga ytorna.
De anstälda försöken visade nu vid kol, magnesia, ren thorjord
och ceroxid samt Auerblandning jemförelsevis ringa skilnad i
strålningsförmåga, hvadan lyskraften hos Auerstrumpan ej kan bero på någon
säregen ljusstrålningsförmåga utan måste tillskrifvas helt andra orsaker.
En af dessa orsaker torde böra sökas i en slags kontaktverkan, i
det att gasmolekylernas förbrännning påskyndas vid beröringen med
glödstrumpan, hvilket har till följd en stegring i temperaturen, så att
strumpan derigenom kommer i starkare glödning. Ett bevis för en
sådan kontaktverkan ligger deri, att, om man släcker en Auerlåga och
^fter en stund åter öppnar gaskranen, så inledes förbränningen på nytt,
och strumpan råkar i glödning och tänder gasen. Strumpan verkar
således här analogt med platinasvampen i det Dobereiner’ska, elddonet.
Särdeles vackert framträder fenomenet, såsom försök hafva visat, om
man till glödkropparne sätter ett spår platina eller iridium.
Undersöker man nu de båda här ifrågakommande oxiderna af
thorium och cer på deras förmåga att genom kontaktverkan påskynda
förbränningen, så finner man, att thoriumoxid ej utöfvar någon verkan
alls på förbränningen af väte och syre i luftblandning. Antändningen
försiggår vid 650° således vid ungefär samma temperatur, som om man
i stället för thoriumoxid hade kiselsyra eller röret vore tomt. Vid ren
ceroxid deremot försiggår föreningen mellan väte och syre redan vid
350°. Ceroxid sänker alltså antändningstemperaturen med omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
