Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Ändtligen må framhållas, att Berzelius under denna period
betecknade samtliga hydrat i analogi med kristallvattenföreningarne, d, v. s.
med tillhjelp af det förkortade vattentecknet Aq, alltså:
Aq N = nitras hydricus, salpetersyrehydrat;
K + 2Aq = hydras kalicus;
2Fe + 3Aq = hydras ferricus o. s. v.
Frånsedt dessa detaljer har systemet i sina hufvuddelar, och
framför allt i princip, bibehållit sig oförändradt i det skick det utgick från
Berzelii hand.
Det är egendomligt att se, i hvilken påfallande ringa utsträckning
Berzelius sjelf betjenade sig af det nya teckenspråket under de
närmaste åren efter dess uppställande. En granskning af hans skrifter
t. ex. från tiden 1815—1825, jämförda med våra dagars kemiska
arbeten, lemnar tillräckligt vittnesbörd härom. Det förefaller nästan, som
skulle han sjelf först så småningom hafva vänjt sig vid det af honom
skapade nya uttrycksmedlet och kommit till full insigt om hela vidden
af dess användbarhet. Detsamma torde äfven i större eller mindre mån
hafva gällt om hans samtid; uppenbarligen har det kräft en viss tid
att bortarbeta vanan att uttrycka kemiska förlopp i ord och satser och
frigöra sig från det däraf härrörande omständligare skrifsättet.
Om någon egentlig opposition mot Berzelii kemiska teckenspråk
kan man däremot knappast tala. Ansatser till en dylik saknades
visserligen icke. De utgingo, isynnerhet från England, men buro
emellertid mera vittne om en godtycklig, individuell motvilja mot det nya
beteckningssättet än om förmåga att påvisa — och ännu mindre
afhjälpa. — några verkliga brister i detsamma. De synas också trots den
skarpa form, i hvilken de framträdde, icke hafva tilldragit sig någon
större uppmärksamhet eller väckt någon synnerlig anklang, i hvarje
fall icke utom Englands gränser1), och Berzelius sjelf upptog dem med
karakteristiskt lugn. »Children,2) säger han, har i den af honom gjorda
öfversättningen af blåsrörsboken3) tillåtit sig en mängd sarkasmer i
noter–––-. Han har uteslutit alla formler, och i stället skrifvit dem med
ord, men har missförstått dem på många ställen.–––-Brände*) har
recenserat öfversättningen i sin journal, och för att få tillfälle att säga
o vett begynt med mineralsystemet. Han säger, att man är Children
tack skyldig att han uteslutit »the abominable formulas», och läsarens
förbindelser hade varit ännu större, om han äfven uteslutit »the whimsical
ideas about isomorphismus». Det låter besynnerligt att man icke skall
förarga sig öfver o vett, men hvad Brände och Children säga har till
och med roat mig att läsa»5).
1) Om Whewells invändningar mot de mineralogiska tecknen se v. Kobell,
Gesch. d. Mineralogie.
2) Children. John George (1778—1852) var sekreterare i Eoyal Society och
tjensteman vid British Museum.
3) Afhandling om blåsrörets användande i kemien och mineralogien. Sthlm
1820.
4) Brände, William Thomas var professor i kemi .vid Royal Institution.
5) Bref från Berzelius till H. Bose af 18/i0 1822. K. Vetenskapsakademiens
bandskriftsamling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
