Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Oaktadt det, som man finner, i stort sedt, icke är synnerligen
många eller omfattande förändringar, som våra kemiska tecken i och
för sig undergått under den tidrymd af öfver 80 år de varit i bruk,
kan det likväl icke nekas, att de äldsta Berzelianska formlerna
åtminstone delvis göra ett tämligen främmande intryck på en nutida kemist.
Härtill samverka flera orsaker, bland hvilka en redan blifvit i det
föregående vidrörd, nämligen de i stor utsträckning använda, förkortade
punktformlerna, vid hvilka vi numera hunnit blifva tämligen ovana.
Detsamma gäller, om ock måhända i mindre mån, om de likaledes
förkortade tecknen för ett antal allmännare förekommande organiska syror1)
och deras salter, t. ex. CaO2 = kalciumoxalat, KP2 = cyankalium o. s. v.
Då vidare Berzelius, såsom bekant är, till en början antog
atomvikterna för flertalet metaller dubbelt, i vissa fall fyra gånger så stora
som de nu gällande, bidrog äfven detta i sin ordning att gifva ett stort
antal formler ett för oss främmande utseende. BaO2 betecknar sålunda
baryt, icke bariumsuperoxid; ChO3 kromoxid, icke kromsyra; CuO
kopparoxidul, icke kopparoxid; KO2 kali, icke kaliumsuperoxid o. s. v.
Det som slutligen, och icke minst, förlänar det äldre Berzelianska
teckenspråket en säreget arkaistisk prägel, är den omständigheten, att
så viktiga och ofta förekommande ämnen som saltbildarne och kväfvet
icke uppfattades såsom grundämnen, utan såsom oxider och i
öfverensstämmelse därmed betecknades.
Utgående från M = symbolen för saltsyrans hypotetiska radikal,
muriaticum, erhöll man sålunda för klorföreningarne följande formler:
MO2 = acidum muriaticum, saltsyra;
MO3 = superoxidum muriatosum, »syrsatt saltsyra», klor;
MO4 = » muriaticum, Davys euchlorine;
MO6 = acidum oxymuriatosum, den af Stadion och H. Davy
upptäckta underklorsyran (syrsatt saltsyrlighet, Berzelius,
1817);
MO8 = acidum oxymuriaticum, klorsyra;
KO2 + 2M08 = oxymurias kalicus. kaliumklorat;
BaO2 -f 2M02 -f- 4Aq = murias baryticus c. aqua, kristalliseradt
klorbarium, o. s. v.
För kvaf veföreningarne åter blef med N = nitricum såsom
utgångspunkt:
NO ~ nitrogenium, suboxidum nitricum, fritt kväfve;
NO2 = oxidum nitrosum, lustgas;
NO3 = oxidum nitricum, gas nitrosum, kväfoxid;
NO4 — acidum nitrosum, Salpetersyrlighet;
NO6 = acidum nitricum, salpetersyra;
NH6 + O = ammoniak;
NH6N = ammoniumnitrat;
NO + 2C = nitretum carbonici, cyan;
C2NH2 (P) = acidum prussiacum, blåsyra, o. s. v.
1) A = ättiksyra, B = benzoesyra, C = citronsyra, F = myrsyra, _G =
gallus-syra, Mu = slemsyra, O = oxalsyra, P = blåsyra, S^T = bärnstensyra, T = vinsyra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
