Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
sätt för ångans framställning, som påminner om våra moderna
ång-generatorer. Han visade, att man kunde begagna den nya metoden
ej blott till destillation af vin- och kornbränvin och till utdragning af
eteriska oljor utan också till mäskning och kokning i brännerier och
bryggerier. Glauber använde som destillationskärl en vanlig vin- eller
öltunna, som stäldes på 3 eller 4 fötter och fyldes med den mäsk eller
den lösning, som skulle destilleras. Se fig. 4.
Destillatet passerade genom en slang, belägen i ett vidstående
kyl-fat D. I destillerkärlet C inmynnade omedelbart öfver dess botten den
horisontelt liggande halsen till en liten blåsa B af koppar eller jern,
som låg öfver elden i en liten ugn A. Blåsan bildade den egentliga
ånggeneratorn och fyldes från början med vatten, men då dess hals
räckte in i mäsken, egde en blandning rum mellan vatten och mäsk,
och för att hindra halsens tiilstoppning med draf var en sil anbragt i
kärlet C omedelbart framför halsens mynning. Blåsans storlek rättade
sig naturligen efter destillerfatets, ty »en blåsa af ett vanligt
manshufvuds storlek, hvari rymmas tre a fyra kannor, pannan räknad till
fyra skålpunds tyngd, kan visserligen bringa ett fat af 30, 40, 50, 60
eller t. o. m. 100 mått till kokning, men desto hastigare ju närmare
antalet 30 och desto långsammare, ju närmare 100; dock om det väl
en gång kokar, kan det lätt hållas dervid så länge man vill».
Fördelarne af denna destillationsmetod lågo först och främst i billigheten,
då ett träkärl var vida billigare än ett metallkärl, vidare i lättheten
att efter slutad användning söndertaga hela apparaten, och slutligen deri,
att man kunde uppställa ugnen i ett rum och destillerkärlet med
kyl-fat i ett annat, »så att icke hvem som helst kan springa omkring, der
man vill göra något hemligt, och att den, som sköter elden, ej kan se
hvad som göres dermed». Glauber ville dock ej tvinga sin uppfinning
på någon, ty, som han säger, »dem, som ej kunna begripa det, står
det fritt att hålla sig till de vanliga kittlarne; tviflar jag dock ej, att
några skola finnas, hvilka inse skilnaden i arbete och vilja föredraga
min uppfinning framför andras och begagna sig deraf. Ofta har blifvit
skrifvet om stackars laboranter, vinbrännare och kockar, hvilka gerna
ville laborera, destillera, brygga eller koka något, men voro tvungna
att låta sådant vara af brist på kittlar; vore dem mycket lättare att
betala tre eller fyra skålpund koppar än 60, 80 eller 100, och äfven
lättare att låta göra ett träkärl än bygga en ugn».
Till mäskning och brygd tog man blott ett öppet, på midten
af-sågadt vinfat och förband dermed den i ugnen liggande blåsan.
Vi måste förvånas att se, huru nära Glauber var att upptäcka
ångans framställning och användning äfven i nutida mening, och dock
förgingo 150 år, innan idéen derom fick bestämd form genom
engelsmannen Hitmford. Vi se här ett bevis bland många, att s. k.
uppfinnare mycket sällan kunna berömma sig af en verkligt ny upptäckt.
(Ur Zeitschrift fur Spritusindustrie 1896, 177).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
