Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Om nyare kalibestämningsmetoder och metoderna
för platinalösningars reduktion.
Af Albert Atterberg,
Talrika äro de metoder som blifvit föreslagna för kalihaltens
kvantitativa bestämmande i handelns kalihaltiga saltvaror. Och äro uti
olika länder helt olika metoder antagna till allmännare användande.
Jag vill här göra en kort sammanställning af de vigtigare använda eller
föreslagna metoderna och meddela mina erfarenheter angående desamma.
I Tyskland, liksom i Sverige, har Fresenii s. k. »förkortade
analysmetod {Fresenii Zeitschrift 1877 och hans handbok i kvantitativ analys,
6:te uppl., bd. II, pag. 292) funnit den allmännaste användningen. Den
är baserad på kalits bestämmande i form af kalium platinaklorid, efter
föregående utfällande af saltvarornas svafvelsyrehalt medelst klorbarium.
Egendomligt är, att, trots metodens allmänna användande, det knappt
någonstäds finnes publicerade några fullgoda föreskrifter för metoden.
De vigtigaste föreskrifterna äro Fresenii originalföreskrift,
Stassfurter-syndikatets föreskrifter (Z. f. angew. Ch. 1895) och de tyska
försöksstationernas föreskrifter, hvilkas senaste redigering återfinnes i
Versuchs-stationen 1897, bd. 49, pag. 7 och 11 och härröra från försöksstationen
i Braunschweig. Mot Fresenii föreskrift har anmärkts, att den
använder alltför litet saltsyra i analysen, hvarigenom bariumsulfatet rycker
med sig kali, som förloras. Stassfurterföreskrifterna äro ingalunda bättre,
såsom påpekats af mig i denna tidskrift (1896) och i Chemiker-Zeitung
1897. Tyska försöksstationernas föreskrift skiljer sig från
Stassfurterföreskrifterna deruti, att 80% -ig och ej 96% -ig alkohol användes, att
kaliumplatinakloriden finrifves med alkoholen och ej i torr form, och
att den uttvättade kaliumplatinakloriden genom upplösning i vatten
befrias från föroreningar. Alla dessa föreskrifter äro korrektare än
Stassfurterföreskrifterna. Deremot föreskrifves en alltför ringa mängd
platina (sannolikt ett redigeringsfel). Höjes platinamängden till den
dubbla såsom i Fresenii originalföreskrift, så blifva dessa de tyska
försöksstationernas föreskrifter de korrektaste föreskrifterna för metoden.
Modifikationer af Fresenii metod äro föreslagna af österrikaren
Meissl och kaliforniern Hilgard (Versuchsstationen bd. 42, 173 och 174,
(1893), af Sonstadt (J. of the Chem. Soc. 1895) samt af Schweitzer &
Lungwitz (Chemiker-Zeitung 18, 1320). De tre förstnämnda reducera
kaliumplatinakloriden genom upphettning eller med vätgas eller med
kvicksilfver i hetta och väga platinan. De sistnämnda använda i stället
för klorbarium en saltsyrelösning af oxalsyrad baryt för svafvelsyrans
utfällande. Några afsevärda fördelar medföra icke dessa
metodmodifikationer. Paul Bohland (Z. f. anorg. Ch. 15, 412) använder metylalkohol
vid kaliumplatinakloridens tvättning, hvilket minskar risken för
kalium-platinakloridens förorening genom klorbarium.
Fresenii förkortade metod kan lemna fullgoda siffror, om den
utföres korrekt. Men då fullgoda föreskrifter för metoden varit sällsynta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
