Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
identiska. Den organiska kemien firar sina triumfer genom artificiell
syntes af naturliga föreningar (t. ex. indigo och socker,), och dess
resultat få sitt högsta uttryck i strukturläran och stereokemien, hvilka
återgifva de finare skilnaderna i den inre bygnaden vid lika
sammansättning och visa sig som tillförlitliga vägvisare vid den artificiella
framställningen.
De olika målen medföra en motsvarande olikhet i metoderna.
Detta får sitt uttryck deri, att arbetena inom den oorganiska och
organiska kemien bedrifvas alldeles skilda från hvarandra.
Äfven i den historiska utvecklingen äro perioderna karakteriserade
genom en viss och berättigad öfvervigt af den ena af de båda grenarne.
Betecknande är i detta hänseende utvecklingen i vårt århundrade. I
början framträdde såsom en mäktig impuls vår nuvarande kemis
grundläggande sats: »Materiens massa ändras ej trots de mest djupgående
förvandlingarj). Härmed blef vågen hufvudverktyget vid den kemiska
undersökningen, och dess användning beherrskade så fullständigt hela
dess väsen, att Kopp betecknar denna period såsom den qvantitativa
forskningens tidsålder.
Liksom en hafsvåg drager användningen af den nämnda
grundsatsen omgestaltande fram genom hela kemien; men de första frukterna
mogna på det oorganiska området. De här till en början vunna rent
empiriska fakta, nemligen elementens oförstörbarhet samt vigts- och
volymförhållandena vid den kemiska omvandlingen, erhålla i atom- och
molekular-teorien sitt hypotetiska uttryck, och bilden af det så vunna
vetandet är molekularformeln. I det vi gifva vattnet molekularformeln
H20, mena vi dermed, att de minsta vattendelar, som kunna erhållas
genom mekanisk delning, molekylerna, med kemiens tillhjelp, kunna
uppdelas i tre ännu mindre delar, atomer, hvilka dock ej längre bilda en kropp
(vatten) utan två (väte och syre). Dernäst komma äfven frukterna på
det organiska området till mognad. De qvantitativa analysmetoderna
anpassa sig småningom efter de föreliggande mera invecklade
förhållandena, och ur det först ända till kaos stigande materialet framträder
konstitutions- och konfigurationsformeln såsom en enkel bild af
förhållandena. Densamma anger icke blott art och tal af de i molekylen
tänkta atomerna; deras inre sammanhang och relativa läge finna också
sitt skematiska uttryck deri. Det är just den härigenom vunna inblicken
och den härigenom möjliggjorda syntesen från kropp till kropp, som
förlänat den organiska kemien dess stora attraktionskraft och dess
framstående ställning i andra hälften af århundradet.
Det är dock en sak, som väcker förvåning vid denna storartade
framgång. Den organiska kemien har vid sin direkta tillämpning på
biologien, eller läran om lifvet, trots det uppsving, som ligger i
fastställningen af konfigurationsformeln, dock härmed vunnit
jemförelsevis litet för förklaringen af lifsfenomenen. För assimilation,
andning, ämnesomsättning äro organiska kemiens i konstitutionsformeln
nedlagda resultat af jemförelsevis ringa betydelse. Till och med
kunskapen om ägghvitans konstitution skulle knappt ändra något häri.
Det synes, som om denna oförmåga vore betingad af
konfigurationsformelns natur. Den framställer nemligen molekylen som ett stelnadt
helt och motsvarar alltså på sin höjd förhållandena vid den absoluta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
