Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
De första försöken att få jästcellens membran att brista genom
frysning oeh raskt återupptinande blefvo utan resultat; membranen är
alltför elastisk. Däremot visade det sig snart, att äfven de minsta
mikroorganismer kunna rifvas efter tillsättning af sand. Redan år 1846
har Lüdersdorff i Berlin rifvit jäst på en mattslipad glasplatta medelst
en löpare af glas. Förhoppningen att på detta sätt åstadkomma ett
skiljande af jäsningsförmågan från cellen förverkligades emellertid icke;
rifningsprodukten visade ingen förjäsande inverkan på socker. För öfrigt
var denna rifningsmetod mycket mödosam, hvilket ådagalägges af ett
påföljande år lemnadt meddelande från C. Schmidt i Dorpat; för rifning
af 1 gr. jäst erfordrades en tid af 6 timmar.
Senare har man kommit under fund med att verkställa rifningen
under tillsättning af glaspulver eller kvartssand. Dylika experiment
tmfva anstälts t. ex. i Wiesners laboratorium i Wien af fru von
Manasséin samt af Adolf Mayer, Sullivan m. fl. Det af Buchner och
hans medhjelpare Hahn utbildade förfaringssättet är i korthet följande.
Frisk ölpressjäst befrias från vatten vid 50 atmosfärers tryck, blandas
’Omsorgsfullt med sin lika vigt qvartssand och en femtedel af sin vigt
kiselguhr och sönderrifves derefter, helst i en särskild rifmaskin.
Rifningen afbrytes först, då den från boijan dammtorra massan blir fuktig
och sammanbakar sig. Vätskan måste då hafva pressats fram från det
inre af cellerna. Om man i stället för den nyssnämnda apparaten
an-Tänder en stor handrifningsapparat, som består af en stor i bordet
fästad rifskål och en pistill, hvars skaft fortsättes med en lång och
tung jern staf, så kan cellsprängningen fortgå äfven efter det massan
sammanbakat sig. Den degformiga massan inlägges i tyg och utsättes
i en hydraulisk press för ett småningom ända till 500 atmosfärer
stigande tryck. Det med handrifning vunna utbytet af vätska, den s. k.
pressaften, utgör efter 1 kg. jäst utan någon vattentillsats 450 kbcm.
eller **- om man med afdrag af 200 gr. för cellmembranerna räknar
-cellinnehållet till 800 gr. — öfver 50 pct. af detta innehåll.
Man låter pressaften från pressen direkt droppa ner på ett vanligt
veck-filtrum och uppsamlar den i ett med isvatten afkyldt kärl för att
förekomma en förändring af saften redan under beredningen. Om
rifmaskin användts, finner man i pressåterstoden vid mikroskopisk
undersökning blott 4 pct oförändrade jästceller men omkring 60 pct af de
förra cellerna såsom tomma hinnor. Vid den nyare handrifningsmetoden
torde resultaten vara ännu gynsammare, och metoderna kunna nog
ånnü förbättras.
Den friska pressaften bildar en gulaktig, vid genomfallande ljus
nästan klar eljest opaliserande vätska af angenäm jästlukt. Den håller
mycket kolsyra upplöst, hvilken börjar bortgå vid uppvärmning till 40°.
I saften förekommer också rätt stor mängd koagulerbar ägghvita. Vid
långsam uppvärmning koagulerar vanligen hela massan så fullständigt,
att man kan vända upp och ned på profröret, utan att något rinner ut.
Att pressaften innehåller enzym, kan man lätt påvisa med
vätesuperoxid enligs Schönheits metod. Saften blandas med 10 ggr sin
volym vatten, hvarefter 6 völymdelar vätesuperoxid (10-procentig)
tillsättes. Härvid inträder nästan ögonblickligen^ såsoöa en följd af
enzymen, häftig syrgasutveckling, så att innehållet i profröret pöser öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
