Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
och ur djurkroppan Man sammanfattar dessa under benämningen
enzym och har i enlighet dermed gifvit namnet enzymteori ki den åsigten,
att jäsningen orsakas af ett ur jästen bildadt särskildt ämne. Moritz
Trauhe, Berthelot samt senare Liebig och Hoppe-Seyler bekände sig till
densamma. Den var förledande enkel, men hvarje försök att på
experimentell väg visa dess riktighet misslyckades. Den rent vitalistiska
uppfattningen blef den segrande.
I början af 1870-talet utkommo från Wiesner’ska laboratoriet i
Wien tvenne afhandlingar af fru v. Manasséin och af Sdhumacher, hvilka
på grund af vidlyftiga experimentella studier uttalade sig till förmån
för enzymteorien och mot den uppfattningen, att lefvande jästceller
vore behöfliga för alkoholjäsning. De använda metoderna voro
emellertid — förnämligast på grund af den dåvarande ofullständiga
kännedomen om bakterier — så alltigenom otillförlitliga, att man icke kan
anse dessa experiment såsom bevis för enzymteorien. Sedan det lyckats
Musculus och Miguel att ur de vid urinjäsningen förekommande ämnena
isolera ett dittills okändt enzym, urasen, som sönderdelar urinämne i
amoniak och koloxid, kunde man ånyo hoppas, att det ändtligen
skulie lyckas att äfven beträffande alkoholjäsning isolera det
karakteristiska enzymet. År 1894 ådagalade Emil Fischer, att den dittills
antagna skilnaden mellan den kemiska verksamheten hos lefvande
jästceller och inverkan af enzym beträffande ett och samma kolhydrats
optiska antipoder faktiskt icke existerar. Härigenom blef — enligt
Fischers egna ord — analogien mellan lefvande cellers och enzyms
inverkan i ett icke oväsentligt afseende åter häfdad. Snart derefter
lyckades det samme forskare att ur olika jäst isolera nya enzym,
nemligen mältas, som sönderdelar maltsocker i två molekyler drufsocker,
och ur annan jäst läktas, som hydrolyserar mjölksocker samt slutligen,
i förening med Lindner, ur Monilia ett ämne, som i likhet med invertin
sönderdelar rörsocker. Alla dessa ämnen kunna utdragas ur de friska
cellerna först när membranerna sönderrifvits med hjelp af
glaspulver. I motsats mot invertin qvarhållas dessa enzym helt och
hållet af de lefvande jästcellerna. Att på liknande sätt isolera ett
jäsning orsakande enzym hade emellertid på det hela taget ännu
icke försökts.
Möjligheten att göra enzymteorien bevislig blef ständigt större. År
1876 konstaterade H. Will, att en vid låg temperatur torkad, genom
nioårig lagring död jäst ännu eger jäskraft. Han påvisade tillika, att
tidigare den åsigten var allmänt utbredd, att äfven död jäst kan orsaka
jäsning, och att den alkoholiska jäsningen åstadkom mes af ett diastasen
liknande enzym, Will uttalar visserligon icke någon bestämd mening,
men förklarar sin afsigt vara att fortsätta sina experiment.
Isynnerhet torde Emil Fischers arbeten kunna betraktas såsom
förelöpare till den nya uppfattningen af den alkoholiska jäsningen,
hvilken lika litet som framstegen på andra naturvetenskapliga områden
utvecklat sig språngvis.
Zymasen torde böra räknas till de enzym, som hafva en mycket
hög molekularvigt, ty den diffunderar ej genom pérgamentpapper.
Den står derför sannolikt protoplasman närmare ån invertinet, men
huru vidt enzymen öfverhufvud skilja sig från den lefvande plasman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
