Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
förlorar den sin jäskraft, sannolikt genom närvaron af proteöiytiska
enzym» som förstöra den verksamma substansen genom en slags
assimileringsprocess» För den fortsatta undersökningen blir det derför af stort
värde, att man lyckats framställa verksam pressaft i torrt tillstånd.
Sedan man hastigt bragt koncentrationen till en viss grad, kan saften
fullt torkas, till och med i luften vid 22°—.35% utan att nämnvärdt
förlora i jäsningsförmåga. Detta förhållande bestyrker antagandet, att
det är de proteolytiska enzymen i saften som vanligen upphäfva dess
jäsförmåga, ty dylika fermenter hämmas alltid i sin verksamhet genom
hög koncentration hos lösningarne.
Af alla de nämnda förhållandena har nu Buchner dragit den
slutsatsen, att lefvande jästceller ej behöfvas för att inleda den alkoholiska
jäsningen. Jäsningen får derför ej betraktas som en fysiologisk akt,
d. v. s. som en komplicerad lifsprocess; tvärtom orsakas den genomen
enzymartad substans, øyrnasen, hvilken i naturen blott bildas i de
lefvande jästcellerna. Den åsigten, att jäsningen sammanhänger med
jästens ämnesomsättning, så att sockret upptages såsom näring, under
det att alkohol och kolsyra afskiljas, måste numera anses såsom
fullständigt vederlagd.
Likaså måste man förkasta Pasteur9& teori, att jästen vid frånvaro
af luft kan taga syre från sockret, hvarigenom detta faller sönder.
Enligt de nya försöken har jästcellernas syrebehof absolut intet att göra
dermed. Deremot är det mycket antagligt, att ett sammanhang
egei-rum med jästcellernas energibehof, så att det energiförråd, som vid
tillgång på syre tillföres organismerna genom andningen och
förbränningsprocesserna, vid frånvaro af syre upptages af jästfermenten i och genom
jäsningsprocessen.
Upptäckten, att ett enzym är orsak till jäsningen, har till en början
rönt det häftigaste motstånd, hvilket är så mycket märkvärdigare* som
bevisen äro af rent experimentell natur och den historiska utvecklingen
af våra kunskaper om jäsningen under senare åren afgjordt gått i
riktning åt enzymteorien.
Halfannat århundrade efter det att Leeuwenhoek fäst
uppmärksamheten på de små jästkulornas regelbundna form, uppdagade år 1837
Gagniard de Latour, Schwann och Kützing jästens botaniska natur och
dess orsakssammanhang med jäsningsfenomenen. Under häftig strid
med den tidens mest berömda kemister, mot Liebig och mot Berzelius,
lyckades det då Helmholtz, Dumas, Mitscherlich, Schultze, Schröder, v.
Dusch och framför alla andra Pasteur, hvars mästerliga arbeten sträckte
sig öfver ett årtionde, att förskaffa den vitala jäsningsteorien allmänt
erkännande. Ingen hade iakttagit jäsning utan samtidig närvaro af
lefvande organismer. All tvist derom var bragt till slut.
Emellertid gick man mera på djupet i frågan. Några ^— och i
spetsen för dem Pasteur — trodde, att jästcellerna såsom organismer
sönderdelade sockret och att alltså jäsningen oskiljaktigt sammanhängde
med jästens lifsprocess. Andra forskare hyste deremot den åsigten, att
jästen afsöndrade ett kemiskt ämne, som orsakar jäsningen. Berthelot
hade viå den tiden verkstält isoleringen ur jästceller af ett dithörande,
ägghvitan närastående ämne» invertinet, som sönderdelar rörsocker i
druf-och fruktsocker. Liknande ämnen extraherades äfven ur andra växter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
