Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
Då dessa salter i alla sina förhållanden och egenskaper visa en
mycket vacker öfverensstämmelse, och fullkomligt samma kristallform,
så anser Wyrouboff dem för isornorfa och drager häraf slutsatsen, att
cermetallerna och torium äro tvåvärdiga.
Muthmann framhåller emellertid, att med afseende på
ceritmetallerna hade Wyrouboff ej behöft gå så långt som till de complicerade
kiselwolframsyrade salterna, ty redan förut hafva Cossa och Seila visat,
att normala molybdat och wolframat af ceritmetallerna äro isornorfa
med motsvarande kalcium-, barium-, strontium- och blyföreningar, ja
Cossa har till och med framstält blandningskristaller af didymmolybdat
med kalcium och blymolybdat. Cossa skrifver äfven CeMo04 och icke
Ce2(Mo04)3.
Muthmann framhåller, att det ju ej kan förefalla märkvärdigt, att
en kristallograf uppställer dylika förmodanden, ty han ledes naturligen
lätt att, på grund af sina undersökningar, anställa teoretiska
betraktelser. Hypotesen, att isornorfa föreningar hafva analog
sammansättning, anses af många mineraloger så säker, att Betgers till och med
går så långt, att han, på grund af att telluraten ej visa någon isomorf!
med sulfaten, sluter till att tellur ej alls tillhör svafvelgruppen. För
några år sedan publicerade Wyrouboff en undersökning öfver
metawol-framsyrade salter, hvaraf framgick, att natriumsaltet Na2W4013 + 10H2O
är isomorft med motsvarande kadmium- och mangansalt; han har
erhållit blandningskristaller af mangan- och natriumsaltet i alla
förhållanden. Men den gången drog Wyrouboff en helt annan slutsats af
sina mätningar; han säger här: »risomorflsme est un phénoméne d’ordre
purement physique et peut se rencontrer dans des corps, dont la
composition est absolument différente». Det lämpade sig nemligen icke
riktigt att förklara natrium för tvåatomig eller mangan för enatomig.
Muthmann anser, att den slutsats, man bör draga af dessa
undersökningar, är en helt annan. Han anser nemligen, att om
syremolekylen är mycket stor, så bestämmer denna uteslutande saltets
kristallform, och man kan följaktligen ur isomorfiförhållanden hos sådana
föreningar ej draga några slutsatser med afseende på metallens atom värde.
— Man kan i de normala molybdaten och wolframaten mycket väl
antaga närvaron af större molekyler, i hvilka 3Ca kunna isomorft
ersätta 2Ce; ty molybden- och volframsyrorna visa stor benägenhet att
bilda komplexa syror.
De öfriga argument, som Wyrouboff anför för sin åsikt, äro lätta
att vederlägga, såsom t. ex. att Dulong och Petits Iag ej har någon
teoretisk betydelse. — Wyrouboff skrifver vidare: »i sanning märkvärdiga
sesquioxider äro dessa kroppar, som efter häftig glödgning lösa sig i
de svagaste syror under enorm värmeutveckling, som hydratisera sig i
beröring med , vatten, utdrifva NH3 ur dess föreningar och begärligt
upptaga C02 ur luften samt med svafvelsyra gifva svårlösliga neutrala
sulfat och som ej gifva flyktiga klorider». De flesta af dessa senare
fakta äro visserligen riktiga, men det finnes väl ingen anledning, att ej
ett treatomigt grundämne också kan bilda en stark basisk oxid.
Wyrouboff’s hela argumentation blir för öfrigt utan kraft genom
det faktum, att Bodman nyligen visat, att neodidym- och vismutnitrat
gifva blandningskristaller. Här hafva vi en isomorf!, som bör tala för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
