Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
105
i synnerhet då, såsom här är fallet, yrket i allmänhet bedrifves mera
handtverksmässigt. Det största garfveriet är Ltmdiris i Stockholm,
eljest synas Sölvesborg, Landskrona och Gefle vara hufvudsäten för
läderindustrien. Införseln af sulläder kommer mest från England och
Norge, af andra beredda hudar mest från Tyskland.
Stärkelse, dextrin m. m. beredes dels af potatis, dels af ris och
majs. Fabriker, de flesta temligen små, för tillverkning af patatismjöl
finnas ganska många i de trakter af landet, der potatisodlingen bedrifves
i större omfång, företrädesvis i Blekinge samt Kristianstads och
Kronobergs län. Afverkningen vexlar med potatisskörden, derför kan ibland
stärkelse utföras, ibland måste sådan införas. På senare åren hafva
äfven dextrin^ stärkelse-sirap och sagogryn tillverkats af stärkelse, och
det torde ej dröja länge, innan den inhemska industrien kan täcka
landets behof deraf likasom af makaroni. Den största fabriken för
tillverkning af potatisstärkelse och produkter deraf är Räppe i Kronobergs län.
Feta oljor. I landet pressas en del lin- och rofolja af importeradt
frö, likaså framställas en efter tillgången på råmaterial vexlande mängd
sill- och hvalolja samt sältran; i dåliga sill-år kan ingen sillolja pressas.
Såsom biprodukt vid lin- och rof oljepressningen erhållas de såsom
kreatursfoder mycket värderade oljekakorna; men tillverkningen af feta
oljor och oljekakor täcker ej på långt när landets behof; hvadan en
betydande införsel deraf eger rum. Feta oljor användas nemligen i
stor utsträckning till tvål, såpa, stearinljus, färger och fernissor.
Färger och fernissor omfatta en mängd olika produkter. Hit höra
rödfärgsverk, kimrök-, harts-, terpentin- och träoljefabriker,
bresiljekvarnar samt slutligen fabriker för framställning af färger och fernissor.
Det är blott dessa senare, som visa en större utveckling. Af de inom
färgerier och färgfabriker använda färgämnena äro mycket få af svenskt
ursprung, förnämligast rödfärg, kimrök, krita och några jordfärger samt
bresilja af importeradt bresiljeträ. Deremot måste alla slags tjärfärger
importeras. Också uppgår importen af färger och färgningsämnen till
6 a 7 millioner kronor. Man bygde i början af 1870 talet vissa
förhoppningar på träoljan såsom ett medel att ersätta terpentinolja, men
det lyckades ej väl att förtaga dess vidbrända lukt, hvarför
träolje-tillverkningen numera för ett tynande lif.
Mineralolja införes dels såsom råpetroleum, dels som fotogén; dock
utgör den förra endast en ringa del af totalimporten; för rening af
råolja finnas två fabriker. Förbrukningen af fotogén, som 1870 var 1.2
kg. pr invånare, utgjorde 1897 12.5 kg. Samtidigt hade priset sjunkit
från 34 öre till 13 öre pr kg. I samband härmed må nämnas, att
tillverkningen af mashin- och vagnssmörja gått mycket framåt på senare
åren; och skulle, såsom vi ha skäl att antaga, den af firman Lars
Montén uppfunna metoden (se sid. 129 i detta häfte) att till
maskinsmörja använda solidifikat af ullfett och petroleum i praktiken hålla,
hvad framstående fackmän förespått derom, så blir det en mycket
betydande affär, ty ensamt Sverige förbrukar för omkring 200,000 kronor
maskinsmörja om året, oberäknadt den stora mängd bomolja samt
hemmagjorda blandningar af talg och tjära, som också användas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
