Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
en väl behöflig komplettering genom Stut£er’s metod för kväfvets
uppdelning i amidkväfve samt smältbart och osmältbart ägghvitekväfve.
Såväl Henneberg söm hans medarbetare voro emellertid redan från
början medvetna om, att man på ifrågavarande sätt icke kan erhålla
något tillfredsställande svar på frågan om ett näringsmedels verkliga
sammansättning, och Henneberg varnade emot ett allt för vidsträckt
bruk af därvid erhållna resultat.
På de senare åren har frågan om näringsmedelsanalysens
omgestaltning trädt mera i förgrunden, och den gamla Weendermetoden har
från flera håll blifvit underkastad kritik. Då, såvidt jag vet, saken
icke har varit före i Kemistsamfundet eller i Svensk Kemisk Tidskrift,
har jag trott, att det kunde intressera Samfundets medlemmar att något
närmare skärskåda frågan.
Den första anmärkningen gäller bestämningen af de kväfvehaltiga
ämnena. Denna går ju så till, att man helt enkelt multiplicerar den
funna kväfvehalten med faktorn 6.25. Denna räkning grundar sig på
det antagandet, att ren protein håller omkring 16 % kväfve, men det
antagandet håller icke streck. Kväfvehalten hos olika ägghviteämnen
varierar mellan 15 och 19 %, och vill man vara samvetsgrann, måste
man använda en särskild multiplikator för hvarje särskildt
ägghviteämne. Ritthausen fäste redan 1872 uppmärksamheten härpå, enär han
hade funnit, att de flesta af de proteinämnen, som han analyserat,
innehöllo mera än 16 % kväfve och att somliga däraf höllo ända till 18 %.
Innan faktorn 6.25 infördes, begagnades talet 6.33, och om detta tal ännu
i dag kan hafva sitt berättigande vid beräkningen af mjölkens
proteinhalt, så är det odugligt i fråga om vegetabiliska näringsmedel.
Ritthausen rekommenderar talet 6 för korn, majs, bohvete m. fi., däremot
5.7 för flera Öfriga sädeeslags samt baljväxters frön, samt 5.5 för lupiner
och för oljehaitiga frön och däraf beredda kraftf oderkakor. Jag lämnar
här ett utdrag ur Ritthaasen’s år 1896 publicerade tabell1), hvilken
innehåller analyser af icke mindre än 98 olika ägghviteämnen.
Hvete: % N.
max. Globulin (Osborne)......... I8.39
min. Mucedin (Ritthausen)..... 16.63
Råg:
max. Globulin (Osborne)......... 18.19
min. Glutencasein (Ritthausen) 16.38
Korn:
max. Globulin (Osborne)........18.10
min. Glutenfibrin (Kreusler)... 15.70
Hafre:
max. Globulin (Osborne)......... 17.86
min. Protein (Osborne)........... 16.20
Ärter: % N.
max. Globulin (Ritthausen).....18.26
min. Albumin (Ritthausen).....17.u
Solrosfrön:
Globulin o. legumin......... 18—18.21
Rapskakor:
max. Legumin (Ritthausen).... 17.23
min. d:o (Ritthausen) .... 16.60
Jordnötkakor:
max. Globulin (Ritthausen)..... 18.68
min. Legumin (Ritthausen).... 16.98.
*)’E. Bitthausen, Landw. Vers. Stat. 47,3 91, 1896.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
