Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
vägningsform. Mot det förstnämnda förfaringssättet talade visserligen
ace-tylidens explosiva natur äfvensom dess jämförelsevis ringa
luftbeständighet och i främsta rummet dess allt efter olika försöksvillkor ej obetydligt
växlande sammansättning. Att det i själfva verket torde vara, om icke
omöjligt, så åtminstone tämligen svårt att på denna väg erhålla
brukbara resultat, framgår af en serie försök, som till utredande af denna
fråga anställdes. Under iakttagande af att koncentration och temperatur
i alla försöken voro lika (den senare omkr. 50°), öfverfördes vägda
mängder kopparvitriol till acetylid, hvarefter denna torkades öfver
fös-forsyreanhydrid i luftförtunnadt rum vid vanlig rumstemperatur, tills
vikten blef konstant. Det visade sig härvid, att de vid 10 olika försök
erhållna acetylidmängderna, beräknade på 100 delar kopparsulfat,
växlade mellan 37,41 och 43,13. Äfven om det genom noggrannare
iakttagande af alldeles särskilda försiktighetsmått skulle lyckas att väsentligt
minska dessa betydliga, stundom till flera procent uppgående differenser,
så torde den metoden vidlådande osäkerheten icke desto mindre alltjämt
förblifva stor nog för att lägga allvarsamma hinder i vägen för dess
praktiska användning, något som måhända på det mest slående sätt
framgår af den omständigheten, att, såsom genom särskilda försök
ådagalades, redan en temperaturskillnad af omkr. 15° vid utfällningen Jean
vara tillräcklig för att hos acety liden åstadkomma en tydlig förskjutning
af atomförhållandet emellan koppar och kol samt en däremot svarande,
i vissa fall till mer än V2 0/° uppgående ökning eller minskning i
kopparhalten.
Med uppgifvande af detta alternativ riktades därför bemödandet på
att så hastigt och bekvämt som möjligt öfverföra acetyliden till någon
af kopparns vanliga vägningsformer, i främsta rummet till oxid.
Följande försöksanordning har därvid visat sig vara ändamålsenlig.
Profvet, d. v. s. kopparsaltet, löstes i sin 100- till 200-faldiga
mängd vatten, försattes med några cm3 kaustik ammoniak (eg. v. 0,96)
och uppvärmdes en kort stund på vattenbad1). Uti den, lämpligen i
en Erlenmeyerkolf befintliga, mörkblå lösningen inleddes därpå acetylen
till full mättning. I slutet kärl kan nu den uppkomna fällningen
förvaras hur länge som hälst utan att undergå någon förändring. Lemna»
kolfven däremot öppen, går en del af kopparn efter någon tid, ehuru
tämligen långsamt, åter i lösning2), en omständighet, som vid försökens
utförande gifvetvis måste noga beaktas. Sedan acetyliden blifvit
affil-trerad och behörigen urtvättad, hälst med varmt vatten, sönderdelades
den genom att under V2 timme digereras med het, utspädd salpetersyra;
d"en härvid erhållna humusliknande återstoden togs på filtrum, filtratet
af-dunstades till torrhet och öfverfördes genom försiktig glödgning till koppar-
*) Denna uppvärmning är visserligen icke alldeles nödvändig, enär kopparn
redan i köld afskiljes kvantitativt; den medför emellertid två väsentliga fördelar: för
det första påskyndas därigenom reaktionen, för det andra erhålles acetyliden redan
från början i form af en flockig fällning utan att, såsom vid lägre temperatur ofta
sker, bilda en vid kärlväggarne mer eller mindre fast häftande hinna.
2) D. v. s. blott så länge vätskan är ammoniakalisk; rent vatten utöfvar äfven
vid lufttillräde ingen verkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
