Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oxid, som slutligen förenades med askan efter den koliga återstoden och dess
filtrum samt vägdes. Vid iakttagande af dessa föreskrifter erhållas mycket
noggranna resultat. Så hafva vid en serie af femton försök endast trenne
gifvit större differenser än 0,1 %.
Närvaro af alkali- och magnesiumsalter äfvensom af alkaliska
jordartmetallernas salter inverkar ej störande på reaktionen. Däremot kan
utfällningen fördröjas eller t. o. m. förhindras, ifall större mängder
ammo-niumsalter finnas närvarande. Man bör därför fore neutraliseringen med
ammoniak sörja för aflägsnandet af större öfverskott af syra, ifall sådant
till äfventyrs finnes.
Huruvida kopparn i det ursprungliga profvet förekommer som
sulfat, nitrat, klorid, acetat o. s. v. utöfvar icke något som hälst inflytande
på reaktionen, alldenstund acetyliden icke rycker med sig det ringaste
af den i kopparsaltet ingående syran; tvärtom kan denna senare mycket
väl kvantitativt bestämmas i filtratet från acetylidfällningen.
Då talrika metallsalter lösningar icke fällas eller öfver hufvud
taget röna någon inverkan af acetylen, låg den tanken nära tillhands att
äfven betjäna sig af denna gas såsom medel att kvantitativt skilja
koppar från åtskilliga andra metaller. Af lätt insedda skäl var det härvid
de metaller, hvilkas hydrat äro lösliga i ammoniak, som särskildt
gjordes till föremål för undersökning och bland dessa i främsta rummet
zink, kadmium, arsenik., nickel och kobolt. Det har därvid visat sig,
att dessa metallers salter alldeles som ammoniumsalterna höra till de
föreningar, hvilka fördröja eller, om större mängder finnas närvarande,
rent af förhindra kopparacetylidens afskiljande, hvarför i detta fall den
ofvan beskrifna metoden för kopparbestämningen måste något
modifieras. Denna modifikation bestod helt enkelt däri, att vätskan före
ace-tylengasens inledning försattes med något svavelsyrlighet i form af en
mättad vattenlösning, hvarigenom kopparns kvantitativa utfällande genom
acetylen ånyo möjliggjordes.
Den på detta, sätt erhållna, till en början brunröda, efterhand
mörknande fällningen är, såsom på förhand kunde väntas, icke identisk med
någon af de förut beskrifna acetyliderna; sannolikt är den att uppfatta
som en blandning af acetylid och acety lur i växlande förhållanden, enär
metall- och kolatomer i densamma ingå uti den ungefärliga proportionen
2: 3. För öfrigt utmärkes den genom en, visserligen låg, svafvelhalt,
hvars storlek i de undersökta fallen växlade mellan 0,60 och 1,59, och
som följaktligen aldrig befanns tillräckligt hög för att tillåta föreningens
identifiering med Berthelols »sulfite de cuprosacétyle»1).
I öfrigt utfördes analysen alldeles på förut angifvet sätt.
Saltblandningen löstes i omkr. 150 cm3 vatten och försattes därefter med
10—20 cm3 af en mättad svafvelsyrlighetslösning samt med 20—25 cm*
ammoniak (0,96). Man uppvärmer rm några minuter på vattenbad, tills
lösningens ursprungligen mörkblåa färg öfvergått till svagt ljusblå.
Inledes acetylen i den på detta sätt behandlade, heta lösningen, afskiljes
kopparn genast i form af den nyssnämnda brunröda fällningen. Denna
’) Ånn. de Ghimie et de Physique 4 Ser. IX. 391 (1866).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
