Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
III.
Tredje perioden, 1800—1848.
(Den berzelianska tiden.)
Denna period har blifvit räknad från Berzelii första offentliga
uppträdande som skriftställare till hans död, emedan under denna tidrymd
den kemiska forskningen i Sverige nästan uteslutande koncentrerar sig
kring nämnde forskare och hans skola. Utan att från flogistonteoriens
sista, åldrade anhängare möta något större motstånd förskaffar Berzelius,
väsentligen genom eget föredöme, de antiflogistiska lärorna insteg och
tillämpning äfven i Sveriges vetenskapliga litteratur. Genom att med
dessa läror sammansmälta atomteorien och det elektrokemiska
uppfattningssättet skapar han ett helgjutet kemiskt lärosystem, som i hans
fädernesland förblir härskande under hela perioden och i det öfriga
Europa under större delen däraf. Utom genom teoretiskt författarskap
häfdar han genom ännu betydelsefullare experimentalundersökningar
såväl som genorn omfattande verksamhet såsom lärare och kritiker sin
länge obestridda ledarerol inom kemiens värld.
Erik Thomas Swedenstjerna, 1765 —1825 (död genom sjelfmord).
Öfvermasmästare, har efterlemnat uppsatser i järnhandtering samt om
korunden från Gellivara.
Wilhelm Hisinger, 1766—1852. Bruksägare, mineralog, Berzelii
medarbetare och vän, som jämte honom upptäckte cerium (1803) och
undersökte saltlösningars förhållande till den elektriska strömmen.
Anders Gustaf Ekeberg, 1767—1813. Laborator i Upsala.
Bekräftade Gadoliris kort förut gjorda upptäckt af en ny metalloxid och kallade
denna ytterjord (1797), upptäckte tantal (1802); öfversatte (jämte P.
Afzelius) för första gången Lavoisier^ nomenklatur till svenska språket
(1795).
Karl David af Uhr, 1770—1849. Öfvermasmästare, metallurgiska
uppsatser.
Per Adolf Tamm, 1774—1856. Bruksidkare, har efterlemnat
metallurgiska arbeten, såsom undersökning öfver färskslaggernas sammansättning.
Jöns Jakob Berzelius, 1779—1848. Professor i Stockholm, Kongl.
Vetenskaps-Akademiens sekreterare. Utredde genom ett stort antal, med
öfverlägsen noggrannhet utförda undersökningar de viktigare oorganiska
kropparnes kvantitativa sammansättning och visade, att denna alltid
kan uttryckas genom bestämda och enkla talförhållanden, hvarigenom
han skaffade en fast grundval åt den Daltoriska, atomteorien och, under
samtidig tillämpning af Gay-Lussac*s volymlag och den af Mitseherlicli
upptäckta isomorfien, åvägabragte en exakt bestämning af
grundämnenas atomvikter. Utvecklade systematiskt den af Lavoisier grundade
oxidteorien och den därmed nära förknippade dualismen, för hvilken
han i den efter honom uppkallade elektrokemiska teorien sökte
finna en rationell förklaringsgrund; utbildade den kemiska nomenklaturen
och skapade det ännu gällande kemiska teckenspråket; införde be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
