Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
greppet »rationell» sammansättning (till skillnad från empirisk), likaså
begreppen isomeri (efter upptäckten af drufsyran), polymeri och
allo-tropi; tillämpade läran om de bestämda proportionerna äfven på
mineralen och de organiska föreningarna; utarbetade ett nytt, på kemiska
grunder fotadt mineralsystem, uppställde (delvis jämte Liebig) den s. k.
äldre radikalteorien, ett af de första försöken att utreda de organiska
kropparnes atomistiska sammansättning.
Upptäckte de tre nya grundämnena cerium (1803, se Hisinger),
selen (1818) och torium (1828); framställde för första gången kisel
och Zirkonium i fritt tillstånd; utförde viktiga specialundersökningar öfver
animaliska ämnen af olika slag (hvarigenom han blef banbrytande äfven
inom den fysiologiska kemien), öfver rodan- och ferrocyanföreningar,
sulfosalter, fluorföreningar, platinametallerna, vanadin-, molybden- och
tellurföreningar, mineralvatten, meteorstenar o. s. v. (se vidare Hisinger
och Pontin), införde i den kvantitativa analysen en dittills förgäfves
eftersträfvad noggrannhet, uppfann metoden att dekomponera silikat med
fluorväte och att skilja metaller medels klor, införde bruket af
platina-deglar, sprutflaskor, kautschukligaturer; grundlade den moderna
elementar-aiialysen (förbränning i rör, vattnets och kolsyrans direkta Vägning efter
absorption med klorkalcium resp. kaliumhydrat); spred kännedomen om
blåsrörsanalysen utom Sverige genom sin dels på J. G. Gahn s, dels på
egen erfarenhet grundade handbok; utgaf en utförlig lärobok i kemi
(flera upplagor på olika språk) samt utöfvade en vidsträckt kritisk
verksamhet (årsberättelser i kemi 1821 —1847).
Hans Peter Eggertz, 1781—1867. Geschworner, undersökte jämte
Berzelius och Gahn tantalhaltiga mineral.
Magnus Martin af Pontin, 1781 —1858. Medicinalråd; verkställde
tillsammans med Berzelius de alkaliska jordarternas reduktion och
upptäckten af ammoniumamalgam.
Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister, 1782—1871. Justitiekansler.
Ådagalade, jämte Benzelius, isomorfien mellan kalcium, magnesium, järn
och mangan; flera mineral-kemiska afhandlingar.
Lars Peter Walmstedt, 1782—1858. Kemie professor i Upsala;
författare till mineralanalytiska uppsatser.
Jonas Albin Engeström, 1787—1846. Kemie professor i Lund
(från 1812, då denna professur för andra gången inrättades); skref ett
fåtal smärre uppsatser: om påvisande af arsenik, om vätets enkla natur
och orn metallernas reduktion på våta vägen.
Pehr Lagerhjelm, 1787—1856. Fullmäktig i järnkontoret; bestämde
vismuts atomvikt, biträdde verksamt Berzelius vid upprättandet af hans
andra atomviktstabell (1818); metallurgiska uppsatser.
Nils Gabriel Sefström, 1787—1845. Föreståndare för bergskollegii
mineraliekabinett och proberkammare; upptäckte vanadin (1830, i
stångjärn från Taberg i Småland).
Gustaf Erik Pasch, 1788 —1862. Professor; har efterlemnat flera
uppsatser i kemisk teknologi, i synnerhet rörande cement, murbruk
och kalksten. Var en bland de förste, som sökte framställa s. k.
säkerhetständstickor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
