- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Tolfte årgången. 1900 /
90

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

n ande förhållande, i det att de gåfvo ogenomskinlig arsenikspegel. Att
arseniken icke inkommit i varan genom färgning med arsenikhaltiga
färgämnen, framgår däraf, att ofärgad ull och ofärgadt ullgarn lika ofta
visade sig arsenikhaltiga som färgad vara. De arsenikspeglar, som man
i dessa fall erhåller, äro fullkomligt svarta, ofta centimeterlånga, hvilket
visar, att arsenikhalten är relativt rätt betydlig.

Att ull och ullgarn ofta äro arsenikhaltiga, är nog ingen okänd sak
för kemister, som syssla med arsenikundersökningar. Allt emellanåt ser
man ju också tidningsnotiser, som omnämna detta förhållande, och talar
man vid fabrikanter och affärsmän inom yllebranschen, får man veta,
att man aldrig kan vara trygg för, att från utlandet importerad ull är
arsenikfri, och att man ständigt måste vara beredd på obehagliga
öfverraskningar med anledning häraf.

För den oinvigde måste det förefalla högst märkvärdigt, att ofärgad
ull och ofärgadt ullgarn skola kunna vara arsenikhaltiga. Saken hai*
dock sin naturliga förklaring.

Enligt de upplysningar, jag kunnat inhemta, härstammar arseniken
i ullen från två olika källor.

För att skydda fåren mot följderna af insektstygn lär det vara
mycket vanligt i länder, där fårafvel drifves i stor skala, att hela
fårhjordarna allt emellanåt badas i arsenikhaltiga lösningar. I England rinnas
till och med storartade fabriker för tillverkning af ingredienserna till
dessa s. k. »sheep dip». Arseniken upptages i ullen och bindes så
starkt, att den sedan icke aflägsnas vid ullens tvättning. Ullen blir
sålunda i mänga fall arsenikhaltig, medan den ännu sitter hvar på fåret.

En annan anledning till, att ullen blir arsenikhaltig, ligger däruti,
att vid hudarnas beredning ullen lösgöres på det sätt, att huden
be-strykes med s. k. »rhusma», en blandning af svafvelarsenik och kalk.
Den lösgjorda ullen tillvaratages, och denna s. k. hudull anses särskildt
vara misstänkt för arsenikhalt.

Märkvärdigt nog synes det vara omöjligt att medels kemikalier
bortskaffa arseniken ur yllet. Flerfaldiga försök, som af mig gjorts, att
utlösa arseniken ur ullgarn medels utspädda lösningar af soda, natronlut,
amoniak och svafvelamonium m. fl. kemikalier, hafva icke ledt till något
resultat. I själfva verket ser det ut, som om arseniken fixeras af ullen
med en styrka, som erinrar om fixeringen af betningsmedel och
färgämnen, och det torde finnas goda skäl för antagandet, att den
arsenikhaltiga ullen innehåller verkliga kemiska föreningar emellan arsenik och
ullsubstansen.

Då ull och ullgarn så ofta visade sig arsenikhaltiga, och då
arseniken befanns vara så fast bunden, att man med säkerhet kunde antaga,
att densamma åtminstone i allmänhet ej skulle aflägsnas vid yllets
vidare bearbetning, låg det mycket nära till hands att förmoda, att äfven
tyger och väfnader af ylle skulle vara arsenikhaltiga; och då den
ojämförligt största mängden ull användes för tillverkning af tyger till kläder,
gjorde jag mig den frågan: hur kan det förhålla sig med arsenikhalten
i de kläder, vi bära på oss?

Egendomligt nog blifva sådana tyger mycket sällan föremål för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1900/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free