Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
arsenikundersökningar. Allmänheten har utan fråga en mycket
märkvärdig uppfattning om, hvilka föremål böra undersökas på arsenik. Man
låter undersöka tapeter, gardiner, mattor, möbeltyg m. m., och nu senast
har man äfven kastat sig på murbruket i väggarna i sin ifver att finna
orsaken till, att nervsystemet är angripet — med ett ord, man fruktar
mest de föremål, med hvilka man kommer i en mera aflägsen beröring,
men ingen synes misstänka, att man har den fruktade fienden på mycket
närmare håll. Någon gång händer det visserligen, att fruntimmer låta
undersöka ett eller annat klädningstyg på arsenik, men då synes det
egentligen vara den briljanta färgen, som gjort varan misstänkt.
Däremot förekomma nästan aldrig till undersökning tyger, afsedda till
herrkostymer, vare sig nu detta beror därpå, att det manliga släktet är
mindre utsatt för arsenikfruktan än det kvinliga, eller därpå, att den
gamla föreställningen om, att arseniken skulle vara bunden vid bjärta
färger, gör dessa i mera modesta färger hållna tyger mindre misstänkliga.
För att få en föreställning om, hur det förhåller sig med
arsenikhalten i våra kläder, beslöt jag mig för att underkasta ett större antal
ylletyger, afsedda till dräkter, undersökning på arsenik.
Då tyger till fruntimmersklädningar i regeln äro så tunna, att den
för undersökning lagstadgade kvantiteten — 100 kbcm. — representerar
en mycket ringa viktsmängd, var det a priori föga sannohkt, att sådana
tyger skulle gifva så pass stark arsenikreaktion, att de skulle kunna
anses förbjudna i handeln. Större sannolikhet att finna »förbjuden»
arsenikhalt erbjödo tyger för herrkostymer. Dessa tyger ha visserligen en vigt,
som i regel betydligt understiger den vigt som användes vid
undersökning af garn, men då arsenikhalten i ullgarn ofta — att döma af
arsenikspeglarnas beskaffenhet — uppgår till flera gånger den mängd,
som erfordras för att gifva ogenomskinlig arsenikspegel, kunde man ha
utsigt att äfven hos dessa tyger finna en arsenikhalt tillräckligt stor, för
att de måste förklaras vara i handeln förbjudna.
De tyger, jag undersökt, utgöras därför allesammans af helylletyger,
afsedda för herrkläder. De allra flesta utgöras af kostymtyger, några
af ytterrockstyger och ett par stycken af yllefoder. Profven härstamma
från fem olika skräddare i Stockholm, Göteborg och Borås, och har jag
vid rekvisition af tygerna helt och hållet öfverlemnat urvalet åt
skräddarn e själfva. Antalet profver från hvarje skräddare har vexlat emellan
11 och 16. Huruvida mitt material kan sägas motsvara ett genomsnitt
af hvad som för närvarande finnes i marknaden, är svårt att säga.
Valet har dock från min sida varit fullt opartiskt, och mitt
undersökningsmaterial omfattar en brokig samling af alla möjliga kvaliteter
och färger.
Vid utförandet af arsenikundersökningarna har jag följt
instruktionerna för de kemiska stationerna1). I dessa upptagas emellertid utom
det Marshska profvet, som väl numera sällan användes i vårt land, samt
ett kontrollprof, två olika förfaringssätt. Båda äro till en början lika,
i det profvet destilleras med stark saltsyra på vanligt sätt. Destillatet
*) Bihang till Sv. författningssamling 1895, n:o 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
