Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
upptages i ett förlag, innehållande utspädd salpetersyra. Förlagets
innehåll afdunstas, då arseniken återstår som arseniksyra. Den sålunda
erhållna arseniksyran kan sedan behandlas på två olika sätt. Antingen
löses den i saltsyrehaltigt vatten, lösningen fälles med svafvelväte, och
ur den erhållna svafvelarseniken framställes arsenikspegeln genom
reduktion med soda och cyankalium, eller också försättes arseniksyran direkt
med några droppar sodalösning, och efter afdunstning utreduceras
arseniken på vanligt sätt.
Den förra metoden, »svafvelarsenikmetoden», är, som alla med
arsenikundersökningar sysslande kemister nogsamt veta, mycket
långrandig och tidsödande samt genom fällningen med svafvelväte mycket
obehaglig. Den måste dock i regel användas vid arsenikundersökningar,
emedan lagen föreskrifver, att arsenikspegeln skall vara framstäld ur
svafvelarsenik, för att varan skall kunna förklaras vara i handeln förbjuden.
Den andra metoden, »arseniksyremetoden», är däremot en mycket
snabb och bekväm metod samt tillika skarp och säker till sina resultat.
Profvet kan utföras på några få timmar, och man behöfver därunder
knappast offra mer än 15 minuters direkt arbete åt analysen.
Då de två metoderna till sina resultat icke äro fullt identiska, i det
att »arseniksyremetoden» är något skarpare än »svafvelarsenikmetoden»,
så att man i en del gränsfall får ogenomskinlig spegel med den förra
men icke med den senare, är det icke likgiltigt, hvilken metod man
använder, när undersökningen skall läggas till grund för analysintyg om,
huruvida en vara är tillåten i handeln eller icke.
Då jag med min undersökning afsåg att skaffa mig en ungefärlig
föreställning om, hur pass stor procent af i handeln förekommande
kostymtyger innehöllo så mycket arsenik, att de skulle kunna anses
vara i handeln förbjudna, har jag naturligtvis icke kunnat undgå att
använda den fcjr detta ändamål lagligen föreskrifna metoden eller
»svafvelarsenikmetoden». Jag har dock kombinerat de båda metoderna på
det sätt, att jag i regel först undersökt tygprofverna enligt
»arseniksyremetoden». De, som enligt denna metod gåfvo ogenomskinlig eller nästan
ogenomskinlig spegel, hafva också undersökts enligt den andra metoden.
I efterföljande tabell, som utgör en sammanfattning af de erhållna
resultaten, har jag betecknat såsom hållande »förbjuden» arsenikhalt
alla sådana prof, som med »svafvelarsenikmetoden» gifvit arsenikspeglar,
som äro fullkomligt täta och ogenomskinliga, när de hållas emot klart
dagsljus eller en klart lysande lampa, såsom hållande »nära förbjuden»
arsenikhalt alla sådana prof, som gifvit fullkomligt ogenomskinlig spegel
med »arseniksyremetoden», men ej fullt ogenomskinlig spegel med
»svafvelarsenikmetoden», De, som med »arseniksyremetoden» gifvit en fullt
tydlig spegel med åtminstone ett något mörkare parti, ha betecknats
såsom hållande »spår» af arsenik. I fall endast ett tunnt, brunaktigt
anflog bildats på rörets innersida eller ingen spegel alls kunnat
iakttagas, har arsenikhalten betecknats såsom »ingen». I tabellen har också
angifvits medel vigten, samt högsta och lägsta vigten pr 100 k vem. för
hvarje kategori af profver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
