Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
helt andra kristallografiska egenskaper. Om kristallerna vid vittringen
bibehålla sin yttre form, så svarar denna dock ej till innehållet utan
utgöra de numera en s. k. pseudomorfos. En zeolitkristall förhåller
sig deremot på helt annat sätt, ty först, när nästan hela
vattenmängden bortgått, inträder vittringsfenomen. Men zeoliten kan förlora
en ganska stor del af sin vattenhalt och dock bibehålla sin klarhet och
sin ursprungliga kristallform. Likväl undergå, såsom flere
undersökningar hafva visat, dess kristallogranska och optiska egenskaper
kontinuerliga förändringar, i samma mån som vatten aflägsnas från eller
tillföres mineralet. Särskildt äro Hinne’$ arbeten öfver de optiska
förhållandena hos heulandit (stilbit) vid olika vattenhalt belysande (se fig.)
Vid vanlig rumstemperatur, då vattenhalten är ungefär 6 mol. H20, är
heulanditen optiskt positiv med den spetsiga bisektrix utträdande
vinkelrätt mot (010). Vid uppvärmning minskas axelvinkeln, så att den är
O vid 80°, då vattenhalten är något mindre än 5 mol., d. v. s.
mineralet är då optiskt enaxigt. Vid öfverskridning af denna punkt öppnar
sig den optiska axeln, mineralet blir återigen tvåaxigt, men axelplanet
ligger nu vinkelrätt mot sitt förra läge. Vid fortsatt upphettning vidgar
sig denna axel vinkel, vid c:a 120°—130° öfverskrider vinkeln 90° och
mineralet blir nu optiskt negativt, vid 180° är det åter enaxigt, men
denna gång negativt enaxigt i motsats till vid 80°, då det var positivt
enaxigt. De vidare förändringar, de optiska förhållandena, undergå torde
utan vidare förklaring inses af fig. Vid 280° är heulanditen för tredje
gången enaxig. Samtidigt med dessa förändringar i axel vinkel n och de
optiska elasticitetsaxlarnes inbördes storlek inträffa äfven förändringar i
läget af de två vinkelrätt mot (010) belägna symmetriplanen hos den
optiska elasticitetsellipsoiden.
Dessa variationer torde dock ej vara uteslutande en funktion af
vattenhalten utan äfven i någon mån af temperaturen. Till största delen
torde de dock få tillskrifvas vattenhalten, då, såsom Rinne förut
ådagalagt, äfven afsvalnade plattor, som icke fått tillfälle återtaga sin
vattenhalt (genom att de neddoppats i olja) visa ungefär samma optiska
egenskaper som de varma plattorna.
Zeoliternas egenskaper, att icke hafva något konstant ångtryck samt
att hafva en vattenhalt, som under bibehållande af optisk homogenitet
hos mineralet kontinuerligt kan växla, samtidigt med att kontinuerliga
optiska förändringar ega rum, äro oförenliga med antagandet att
vattenhalten ingår i kemisk förening med silikatet. Ej heller kan
vattenmängden vara ytligt absorberad såsom C02 och H3N på ytan af träkol
och djurkol, ty då skulle ej de optiska förhållandena i en kristallplattas
inre påverkas af vattenhaltens växlingar. Snarare får vattnet tänkas
vara homogent löst i kristallen till en fast lösning, i hvilken kristallen
sjelf sålunda är lösningsmedlet och vattnet det lösta. Någon enkel
proportionalitet mellan antalet lösta molekyler och lösningsmedlets
molekyler behöfver naturligen lika litet ega rum hos zeoliterna, om de äro
fasta lösningar, som hos flytande. Och ej heller kunna de hafva kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
