Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
slant ångtryck, utan måste detta kontinuerligt ändra sig, allt eftersom
denna fasta lösning är mer eller mindre koncentrerad.
Tammann och v. Buxhövden hafva funnit ett konstgjordt salt,
inagnesiumplatinacyanur MgPtCN4 -f nH20, som håller det vatten, som
öfvergår 6 mol., bundet på samma sätt som zeolitmineralen, sålunda
till en fast lösning. Detta salt var särskildt af intresse, emedan det gaf
ett medel att bestämma den fasta lösningens maximaltension. Denna
var vid +19° ungefär 14.5 mm. Ökades ångtensionen något litet genom
införande af vatten började kristallerna deliqvescera, minskades den,
afgåfvo de vatten. Samma tension hade vid samma temperatur
kristallernas mättade lösning. Denna hade en sammansättning
MgPtCy4 + 37,2H20,
under det de kristaller, som befunno sig i jemnvigt dermed, hade
sammansättningen MgPtCy4 + 6,8oH20.
Det är häraf troligt, att äfven seoliterna, när de äro mättade med
vatten, hafva samma ångtension som sin mättade lösning. Men som
de naturligen äro mycket svårlösliga skulle, detta ångtryck praktiskt
taget vara identiskt med det rena vattnets. Tamm ann $
undersökning visar äfven, att de med vatten mättade kristallerna af chabasit,
desmin och heulandit hafva ungefär det rena vattnets ångtryck.
Såsom Friedel och Kinne hafva visat, kunna zeoliterna i stället för
vatten lösa andra ämnen såsom ammoniak, vätesvafla, kolsyra,
etylalkohol, vätgas, atmosfärisk luft, fluorkisel, kolsvafla m. m. Äfven i
dessa fall torde en s. k. fast lösning uppstå.
I de vanliga vattenhaltiga salterna kan deremot vattnet anses bilda
kemisk förening med de öfriga molekylerna. Ett enkelt multipelt
förhållande råder mellan dessas antal och vattenmolekylernas antal.
Ångtrycket är konstant, och om flere föreningar med olika vattenhalt
samtidigt äro närvarande, svarar det mot föreningens med den största
vattenhalten, d. v. s. det är denna förenings dissociationstryck. Detta är för
hvarje kemisk förening vid konstant temperatur konstant.
Kalciumkarbonatets dissociationstryck vid vanlig rumstemperatur
är — O, vid 860° är det redan 85 mm. qvicksilfver och vid 1040° är
det 520 mm. Vid sistnämnda temperatur dissocieras kalciumkarbonat
sålunda, ända tills kolsyretrycket stigit till ett belopp af 520 mm.
qvicksilfver; öfverskrides detta tryck genom tillförsel af kolsyra, så absorberas
denna af kalken, tills trycket åter nedbringats till 520 mm. Här
förhåller sig kolsyran sålunda på samma sätt som vattnet i de
vattenhaltiga salterna.
Föreningen AgCl. 3NH3 har vid + 21° ett dissociationstryck af 800
mm. Hg, under det att 2AgCl. 3NH3 endast har 93 mm.
dissociationstryck vid + 20°. Analogien mellan detta exempel och förut anförda
ångtryck för salter af olika vattenhalt men föröfrigt samma atomer är
slående. Liksom för den vattenhaltigaste föreningen ångtrycket eller
dissociationstrycket är högre än för den lägre, så är äfven
ammoniak-trycket för den ammoniakrikare silfverföreningen betydligt större än för
den på ammoniak fattigare.
Den jemnvigt, som vid en viss temperatur eger rum mellan ang-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
