Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
Ett nytt kapitel inom stereokemien.
Af Hugo Witt.
(Literatur: Max Scholtz, Einfluss der RaumerfiilluDg der Atomgruppen au! den
Verlauf chemischer Reactionen; Edgar Wedekind, Zur Stereochemie dess
fiinfwer-tigen Stickstoffes; P. Waldén, Fiinfundzwanzig Jahre stereochemischer Forschung
m. m.).
Försöken att förklara, eller åtminstone öfverskåda, de inom den
organiska kemien sig hopande nya upptäckterna synas tvinga veten-"
skapen att draga den ena konsekvensen efter den andra ur atomteorien.
Det ser ut, som om föreställningen af molekylerna såsom uppbygda af
atomer — kraftcentra — på fullt mekaniskt sätt, en hypotes, som man
väl groft försinligar under form af olika slags kulor, förenade medelst
elastiska stänger — det ser ut, som om denna föreställning verkligen
gåfve oss den mest adekvata bild af verkligheten, som kan ernås.
Atomteorien är så plastisk, att clen ännu länge torde vara i stånd att förklara
dessa ständigt flere isomerier, hvilka voro oförståeliga, så länge man
icke frågade efter atomernas läge inom molekylen. Upptäckes alltså
en ny isomeri, så gäller det att finna en ny anordning på atomerna —
kulorna —, som icke medför alltför stora spänningar inom molekylen,
hvilken ju ej kan betraktas som en stel, utan snarare som en elastisk
byggnad. Man har hittills alltid lyckats finna en förträfflig
öfverensstämmelse mellan teori och praktik. Kektdé’s sexkantiga benzolformel,
Baeyer’$ s. k. spänningsteori, varit Hojffs och Le I>el’s eleganta
förklaring af den optiska isomerien, allt detta är ju endast lyckligt dragna
konsekvenser af föreställningen om molekylen såsom mekaniskt uppbyggd
af oföränderliga, fortfarande själfständigt existerande smådelar. Till och
med de multipla proportionernas lag har visat sig vara blott en
konsekvens af, icke anledningen till, atomteorien, hvars idé Dalton förut fått
af Newton*).
Det är blott småningom, som tanken på att utröna atomernas
lagring inom molekylen banat sig väg. Ansatser till densamma förekomma
redan hos Wollaston, den förste, som påpekat, att vid ett grundämnes
förening med fyra atomer af ett annat en tetraederliknande gruppering
måste uppstå. Men man har liksom varit rädd att taga steget fullt ut.
»Det är säkert, att vi icke kunna bestämma, hur atomerna sitta i
förhållande till hvarandra», säger Berzeliiis 1835, ehuru han medger, att
hvarje förening måste ega en viss ordning i molekylernas sammanlagring.
Visserligen betonar Gmelin tretton år senare, att det är af största vikt
J) »The actual relations are, therefore, precisely the inverse of those which
.-are usually accepted. It was the theory of the existence of atoms of different
weights which led Dalton to the discovery of the fäets of combination in multiple
proportions.» H. E. Roscoe and A. Härden, A new view of the origin of Daltons
atomic theory.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
