Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
diatoméslam, som under vissa vilkor kunnat tjena till petroleumbildning.
Härigenom skulle man kunna få oerhörda mängder olja.
Inskränker man oljans bildning till fiskar och andra större
hafsdjur, kan man omöjligen få sådana mängder, att ur t. ex. ett enda
borrhål milliontals kg. kunna upphemtas.
Huru skall man nu i närmare detaljer tänka sig oljans bildning.
Jo, när jordskorpan veckade sig, uppstodo berg och dalar på jordytan.
Dalarne fy Ides med vatten från bergen, och i va.ttnet utvecklades dessa
mikroskopiska diatoméer, och småningom fyldes vattnet med sjöslam af
sådana. Massornas tryck på hvarandra i förening med sekulära höjningar
och sänkningar aflägsnade först vattnet ur slammet och sedan äfven den
qväfvehaltiga organiska substansen, medan oljan blef qvar ombildad till
jordvax. Efter vattnets utdrifvande ökades trycket mer och mer genom
öfverlagring af stenmassor från angränsande berg, ända tills det nått
den för j ord vaxets ombildning till petroleum nödiga storleken. Detta
förklarar bland annat, att oljefyndigheterna alltid stå i ett visst
sammanhang med bergsbildningen. Den sandiga botten i sjön bildar liksom
en svamp, hvari bergoljan uppsugits, medan ofvanför bildade sig ett
skyddande lager af kiselsyra, lerjord och kalk; derför har man också
gjort den erfarenheten, att ett gifvande borrhål blott då erhålles, när
det skyddande lagret genomborrats och oljsanden uppnåtts. Sjöbottnen
eller olj sanden är det egentliga oljemagasinet, hvilket under trycket af
de vid jordvaxets spaltning bildade gaserna ofta kastar oerhörda
oljemängder i luften. Sjöbottnen kan för öfrigt vara belägen huru som helst,
jå det kan hända att flere bottnar ligga Öfver hvarandra, på det sättet
att höjningen och sänkningen upprepats flere gånger. I Pennsylvanien,
Baku och ännu andra ställen fann man i början betydande oljelager redan
på 50—100 m:s djup, nu hafva i Pennsylvanien oljelagren blifvit
utpumpade ända till 600 mrs djup, men vid fortsatt borrning ännu djupare
har man träflat nya oljelager, som ej sällan varit mera gifvande än de
högre upp belägna. Häraf synes, att liksom stenkolsflotser ligga lagrade
öfver hvarandra, så kunna äfven oljelagren göra så. Sjöslammets
beskaffenhet visar, att blott cellens egendomliga struktur och oljedropparne
deri skydda dessa små organismers döda kroppar mot för hastig
förstöring, så att de kunna, alldeles som torf, under årtusenden fortsätta
att växa det ena lagret på det andra, utan att proteinämnena och ännu
mindre det deri innehållna vaxet förstörts. Äfven vid den ännu i dag
pågående torf bildningen torde diatoméerna utöfva en liknande verkan.
Deras vaxhalt binder en viss mängd vatten, som skyddar cellulosan i
torfväxterna mot förstöring. Högmossarne i våra bergstrakter visa, huru
under långa tidrymder generation efter generation af växter af lägre och
högre ordning hopas på hvarandra, under det att cellulosan skyddas mot
förmultning och långsamt omvandlas till kol.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
