Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
T. F. HanauseJc, J. Moeller, A. F. W. Schimper och A. E. Vogl
Som dessa metoder sålunda synas vara nya eller åtminstone föga kända,
har jag ansett mig böra meddela dem till tjenst för dem, som syssla
med undersökningar Öfver näringsmedel.
I. Påvisande af mjöldryga i mjöl.
De fragment af mjöldryga (Claviceps purptirea, Secale cornuttim),
som i större eller mindre mängd kunna förefinnas i orent mjöl, speciellt
rågmjöl, och utgöra dess betänkligaste förorening, äro som bekant
karakteriserade af sina små med oljedroppar fyllda celler; deras färg är
hvit-aktig, vid kanten ofta violettbrun eller violettgrå. För att påvisa
mjöldryga brukar man koka mjölet med saltsyrehaltigt vatten, då en
bottensats bildas, som innehåller föroreningarna; mjöldrygepartiklarna visa sig
här som röda eller bruna punkter, men kunna utan mikroskopisk
undersökning förvexlas med fragment af gallkorn, skaldelar af ogräsfrön o. s. v.
För det noggrannare bestämmandet af föroreningarna är den af Schimper
angifna metoden särdeles lämplig, bestående deri att bottensatsen torkas
väl på ett objektglas och fuktas derefter med ett par droppar nej likolja,
hvarvid mjöldrygefragmenten under mikroskopet framträda som
rosenröda fläckar. Färgen kan dock vara ganska svag hos de partiklar, som
ej innehålla någon del af den färgämnesförande kanten.
Genom min metod erhålles en kontrastfärgning mellan
mjöldrygefragmenten, som färgas enbart gula, och de öfriga föroreningarna, som
antaga en blå, rödviolett eller brokig färg. Mjölet, som skall
undersökas, behandlas på vanligt sätt med kokande saltsyrehaltigt vatten.
När bottensatsen bildats, af hälles det saltsyrehaltiga vattnet försigtigt,
hvarefter bottensatsen uttvättas med destilleradt vatten, som påhälles och
afhälles en eller två gånger. En del af bottensatsen lägges derefter i ett
par droppar rent vatten på ett objektglas, vattnet bortsuges medelst
läskpapper eller linne, och den ännu fuktiga bottensatsen betäckes med
några droppar af färglösningen. Färglösningen består af en blandning
af dimethylamidoazobenzol, thionin och safranin1). Man bereder
lösningen genom att till mättning upplösa dimethylamidoazobenzol i kall
95-procentig alkohol, i hvilken sedan så mycket thionin upplöses, att
blandningen erhåller en mörkt kromgrön färg, hvarefter så många
droppar af en koncentrerad alkoholisk safraninlösning tillsättas, att färgen
öfvergår till rödviolett. Färgvätskan låter man inverka l minut och
sörjer för, att den ej flyter ut för mycket på objektglaset, hvarefter man
tillsätter lika många droppar vatten, som t. ex. med en pincett väl
blandas med färgvätskan. Denna utspädda färglösning får derefter verka
likaledes l minut, hvarefter den bortsuges med läskpapper och rent
vatten tillsättes. Preparatet är nu färdigt till undersökning, och det
visar sig då, att oljedropparna i mjöldrygepartiklarna erhållit en gul
färg, under det att mjöldrygans cellväggar äro ofärgade. De förvedade
delarna af klibeståndsdelarna äro starkt blå eller violett färgade, de för-
Färgämnena kunna erhållas hos E. Merck, Darmstadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
