Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
kondenseras och ånyo användas såsom tillsats vid brikettering af nya
qvantiteter j er m alm.
Hvad nu beträffar den praktiskt metallurgiska tillämpningen af
nyssnämnda förfarande, så har en utredning härutinnan, på anmodan af
patentens innehafvare, ing. Alvin Jacobi, förebragts af d:r H. Tholander
och ingeniör P. Härden. De försök, som lagts till grund för deras
förslag, hafva omfattat studier öfver briketternas förhållande dels uti
vanliga gasverksretorter, dels uti smältugnar (martinugnar). Härom heter
det uti en af dem under sistlidne december månad afgifven rapport bl. a.:
»Direkta försök äro utförda med briketter, som intagits i en vanlig
gasverksretort och der fått uppvärmas, afgifva bindämnet och delvis
reducerats. Briketterna inlades i mängder om c:a 300 kg. vid hvarje
försök och fingo i en del sådana endast ligga inne så länge, att tjäran var
aflägsnad och massan väl röd varm (4 timmar), under det att vid andra
försök briketterna mer eller mindre reducerades. Vid de sex försök, som
utfördes, erhölls den erfarenheten, att briketterna, då de uttogos, ej sintrat
ihop, ej smulats sönder i nämnvärd grad (i de kortare försöken ej
märkbart och i de längre mera) samt att de väl tålde vid den temligen
omilda behandling, de fingo undergå, då de med skyfflar inkastades i den
2,6 m. långa retorten och efter behandlingen utdrogos med en krok.
Med dessa briketter utfördes två prof i vanlig martinugn, der de
insattes kalla. Vid början af det första profvet fanns i ugnen ett smält
jernbad om c:a 2 ton och med 0.30 — 0.35 % kolhalt. I detta
inkastades 30 kg. briketter i gången med en skopa, och nedsjönk största
delen i det smälta badet, blott en och annan förblef en stund synlig
men förtärdes snart. De sammanhöllos som fasta bitar, så länge de
kunde observeras, och någon söndersmulning i badet kunde ej upptäckas.
En liflig koloxidutveckling vittnade om reduktionens gång. Vid två och
tre 30 kg. — insättningar i följd blef denna gasutveckling så häftig, att
generatorgasen till ugnen måste minskas. Koket var ganska lifligt med
uppkastande af stänk öfver badets yta, men någon höjning af densamma
kunde endast observeras, då 90 kg. inkastades på en gång. Vid detta
prof sjönk kolhalten snart till 0.10—0.15 %, och nere härvid talte ej
badet mera än 9 å 10 insättningar i timmen, om värmen i ugnen
skulle kunna hållas tillräckligt hög. Dock visade det sig, att kolhalten
höll sig bättre uppe, d. v. s. stod mera på samma punkt, under
smältning af de briketter, som varit kortaste tiden i retorten, liksom de på
det hela taget gjorde intryck af att gå fullt så bra som de under längre
tid behandlade.
Vid andra profvet höll badet, då briketter började insättas, 1.6—
1.10 % kol, och denna kolhalt snarare ökades under profvet, som liksom
i förra fallet omfattade 720 kg. briketter. Nu kunde insättningarna följa
tätare på hvarandra, och detta prof utfördes på 2 t. 55 min. under
det att föregående tog 3 tim. 50 min. — — — Nedkolningen skedde
med malm och kalk i vanlig ordning, och tappningen gick normalt.»
Af de gjorda försöken finner man, att briketterna ej behöfva
reduceras, innan de insättas i smältugnen, men att det är fördelaktigt att
förvärma dem för att påskynda gången i smältugnen och hastigare er-
Svensk Kemisk Tidskrift. XIII. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
