Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enär Atterberg^ uppgift, att’0.2-milligram" arsenikmetall skulle erfordras
för en förbjuden spegel, är alldeles oriktig, torde dock arsenikhalten icke
betydligt hafva öfverstigit den tillåtna, och jag antager derför, att ullen
icke varit råull utan karboniserad vara, ty hade fåren tvättats med arsenik,
skulle ullen innehållit mycket stora mängder deraf.
Vid Skara Kemiska Station hafva några få gånger förekommit prof
på ofärgad ull, som varit så arsenikhaltiga, att 8 gram gifvit en
förbjuden spegel, man kan dock icke af skrifvelsen se, orn råull eller
arbetad vara förelegat. Stationens föreståndare har vid flera tillfällen
observerat, att arsenikhalt i ylleväfnader förorsakat ohelsa och anser, att,
p-m en förändring af giftstadgan skall ske, bör den föregås af en
utredning för utrönande af storleken af den arsenikmängd, som i väfnader
bör anses oskadlig för helsan.
Från Kemiska Stationen i Vesterås meddelas, att några ullprof icke
derstädes blifvit undersökta på arsenik, men föreståndaren anser, att på
grund af de undersökningar, som meddelats af Abenius’, en förändring af
giftstadgan bör företagas.
Såsom redan förut blifvit anfördt förorsakar den nuvarande
förordningen angående den högsta i handelsvaror tillåtna arsenikhalten stora
svårigheter för industrien, och icke utan skäl fordra dess målsmän en
lindring uti de stränga föreskrifterna.
Redan år 1884 visade jag, att en arsenikhalt af 0.07 milligram är
tillräcklig för en varas förbjudande i handeln, och det måste naturligtvis
för industrien erbjuda mycket stora svårigheter att undvika denna obe
tydliga arsenikhalt.
För textilindustrien, som nu anför klagomål, torde dock förhållandena
ställa sig betydligt gynsammare än till ex. för tapetindusirien.
Råmaterialet för den förra industrien är nämligen i allmänhet arsenikfritt,
och vid dess bearbetning borde man tämligen lätt kunna undvika att få
det förorenadt af arsenik. Karboniseringen kan utföras med arsenikfri
syra och blekningen med arsenikfritt svafvel. Materialets färgning sker
i allmänhet med på kemisk väg framställda s. k. tjärfärger, hvilka
tämligen lätt kunna erhållas arsenikfria liksom det till ullens betning
använda natriumsulfatet och svafvelsyran. Vid blåfärgning med indigo
torde .det icke vara omöjligt att undvika arsenikhalt i svafvelsyra och
andra använda kemikalier.
Vid tapetfabrikationen äro svårigheterna mycket större. Visserligen
kan man vid tillverkningen af papperet utan större svårighet undvika
arsenikhaltig svafvelsyrad lerjord, men att sedan skaffa arsenikfria färger
till tapeternas tryckning är förenadt med större svårigheter. Färgerna
härstamma nämligen till stor del från mineralriket och äro så kallade
jern-ockrafärger med eller utan färgtillsats, och dessa anträffas endast sällan
tillräckligt arsenikfria. Med god vilja kunna dock, fast med mycket arbete
och stora kostnader, äfven under nuvarande lagstiftning fabriceras
arsenikfria tapeter.
Bästa beviset härpå är, att Kåbergs Tapetfabriks Aktiebolag här i
Stockholm under 15 år tillverkat arsenikfria tapeter, mot hvilka under
hela denna tid ingen befogad anmärkning kunnat göras. Vi se dock af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
