Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
all saltbildning genom syra + bas. Man kan ej på förhand antaga, att
reaktionen är fullständig. Det visar sig tvärtom, att så ej är
förhållandet; en del af basen och syran förblir fri, och mellan de fyra i
lösningen förekommande ämnena härskar ett bestämdt jämviktsläge. Däraf
följer ju ock, att, om natriumacetat upplöses i vatten, så måste en del
natronlut och ättiksyra bildas, det sker alltså delvis den omvända
reaktionen :
NaOCOCH3 f H20 - NaOH + HOCOCH3.
Båda reaktionsformlerna sammanslås rättast till
NaOH + HOCOCH3 £J NaOCOCH3 + H20.
Likartad sönderdelning äger rum vid alla de salter, som i
vattenlösning visa lackmusreaktion. Man är härmed likväl ej framme vid
förklaringen, hvarför t. ex. natriumacetat visar basisk reaktion.
Visserligen uppkommer något natronlut, men samtidigt äfven den ekvivalenta
mängden ättiksyra, och man borde ha skäl förvänta, att deras olika
verkningar på lackmus upphäfde hvarandra. Härvid kommer
dissociationsteorien till hjälp. Enligt densamma karaktäriseras hvarje bas däraf,
att den i vattenlösning är dissocierad och af spaltar OH-joner, under det
syrorna bilda H-joner. Olika baser bilda olika mängder OH-joner; ju
mer OH joner som afspaltas, desto starkare säges basen vara.
Motsvarande förekommer vid syrorna. Då natriumacetat löses i vatten
uppkomma följaktligen OH-joner genom den bildade natronlutens
dissociation och H-joner genom den uppkomna ättiksyrans dissociation. Nu
kan genom den elektriska ledningsförmågans bestämmande påvisas, att
NaOH ger långt flera OH-joner än en lika konc. ättiksyrelösning ger
H-joner. Följaktligen kommer att i lösningen af natriumacetat förefinnas
ett öfverskott af OH-joner. Lösningen bör för den skull reagera basiskt,
såsom den också gör. Vid de tunga metallernas salter blifver
förhållandet det motsatta. Järnklorid i vattenlösning är hydrolyserad enl. formeln:
FeCl3 + 3H20 = Fe(OH)3 + 3HC1.
Fe(OH)3 är en svag bas och ger alltså ett fåtal OH-joner. HCl är
däremot en stark syra och afspaltar största delen af vätet i form af joner,
hvarigenom ett öfverskott af H-joner uppkommer. Lösningen af
Järnklorid i vatten bör för den skull reagera surt, hvilket ock är förhållandet.
Utom de i början af denna uppsats angifna exemplen på
hydroly-tisk sönderdelning kunna vi nu äfven anföra de flesta salters lösande i
vatten. Skillnaden mellan dessa hydrolytiska sönderdelningar och de
förut nämnda är blott af kvantitativ art. De senare försiggå
fullständigt eller i det närmaste fullständigt, och de vid hydrolysen uppkomna
ämnena kunna lätt identifieras. Löses däremot t. ex. natriumacetat eller
Järnklorid i vatten, så iakttages direkt intet särskildt fenomen *), beroende
därpå att den hydrolytiska sönderdelningen här försiggår till ringa grad.
*) Utspädes järnkloridlösningen starkt, inträffar med tiden färgförändringar,
som torde bero på en fortsatt hydrolytisk sönderdelning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
