Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
aldrig alstra en kraft, det är först genom afståndet emellan materiens
olika delar och genom den inverkan, dessa delar på afstånd utöfva på
hvarandra, som en kraft uppstår. Ytterst torde kraften utgöras af den
allmänna attraktion, som materiens olika delar utöfva på hvarandra; och
de olika former af kraften, som taga sig uttryck på olika sätt och som
därför fått olika benämningar, såsom tyngdkraft, värme, elektricitet,
kemisk kraft o. s. v., torde närmast vara beroende af det sätt, på hvilken
den allmänna attraktionen på grund af materiens form gör sig gällande
dels emellan större massor af materien, dels emellan de mindre och de
minsta partiklar, i hvilka denna är i rummet uppdelad.
Man har definierat begreppet »materia» så, att materien är det, som
har utsträckning i rummet och eger tyngd. Denna definition är
visserligen ingen definition i strängt logisk bemärkelse, men den har dock sitt
värde såsom angifvande materiens två vigtigaste egenskaper. Utaf dessa
egenskaper, »utsträckning och tyngd», har den moderna kemien hittills
så godt som uteslutande fäst sig vid tyngden, den allmänna attraktionen
emellan större eller mindre mängder af materien, under det att den
betydelse, som formen, utsträckningen i rummets olika riktningar och
sättet för denna utsträckning samt det modifierande inflytande, som formen
måste utöfva på attraktionen och dess sätt att verka emellan materiens
minsta partiklar, hittills blifvit nästan helt och hållet förbisedd.
Om attraktionen (kraften) är direkt proportionell emot massan
(materien), så följer icke däraf utan vidare, att lika stora massor alltid skola
attrahera hvarandra på precis samma sätt. På ett visst afstånd blir
den absoluta attraktionen så godt som densamma, oafsedt den form, som
de attraherande kropparne hafva; men på korta afstånd ställer sig saken
på ett annat sätt. Man har tydligen på kemiens område allt för
mycket fäst sig vid den satsen, att attraktionen är proportionell med de
attraherande kropparnes storlek eller massa men däremot för litet vid
konsekvenserna af den satsen, att attraktionen (kraften) är omvändt
proportionell emot kvadraten på afståndet. Tillämpar man den satsen
på den föreliggande frågan, så är det ej svårt att inse, att äfven formen
måste utöfva sitt stora inflytande på attraktionens sätt att verka emellan
kropparne.
Antag, att vi hafva tvänne kroppar med lika stor massa, men att
den ena af dessa har formen af ett klot, den andra formen af en kub,
och att dessa båda kroppar få verka attraherande på en tredje kropp.
I den klotformiga kroppen hafva vi, ifrån medelpunkten räknadt, lika
stor materiemassa utåt i rummets alla riktningar. I kuben däremot
hafva vi, ifrån medelpunkten räknadt, en större materiemassa ut emot
de 8 hörnen och de 12 kanterna än ut emot de 6 sidorna. Om vi nu
tänka oss den tredje kroppen inom den klotformiga kroppens
attrak-tionssfer, så verkar attraktionen ifrån kulan tydligen lika i rummets alla
riktningar: huru kulan än vändes, så är det lika stor materiemassa, som
på lika sätt verkar attraherande. Här blir därför attraktionens storlek
endast beroende af det afstånd, på hvilket det attraherade föremålet
befinner sig till det attraherande, men icke af det sätt, på hvilket det
senare vändes. Med kuben blir förhållandet däremot ett annat. Ställes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
