Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
tyger aflägsnats, och detta äfven då arsenikmängden varit minimal och
under den tillåtna, men erfarenheten lär dock, att efter en tid de gamla
krämporna oftast åter infinna sig. Det synes mig dessutom i hela denna
slags bevisföring mot arsenik felas ett och visserligen ett nödvändigt led.
Äfven om nu personen blir frisk igen, sedan den arsenikhaltiga tapeten
eller det arsenikhaltiga tyget borttagits, så är därmed tydligtvis ej
bevisadt, att det var arsenikhalten som vållat sjukdomen. Hvad här är
anfördt gäller likväl ej om Schweinfurtergrönt, Scheeles grönt och
arsenik-sy rad rosanilin, ty att dessa, åtminstone vid närvaro af fukt, i regeln äro
skadliga är, såvidt jag förstår, ledt i fullt bindande bevisning.
För min del tror jag, att denna arsenikspegel som författningsenligt
skall biläggas attesten är skulden till sagda fruktan. Den gör det
intryck, att en arsenikmängd, som en person på några dagar utan minsta
olägenhet skulle kunna förtära, sväller ut för föreställningen till
»ofantliga mängder». När det gäller för en domstol att döma öfver
människors ära, frihet och lif, att då alla möjliga säkerheter i bevisföringen
böra medtagas, är klart, men här gäller saken lyckligtvis ej sådant. Om
det gäller t. ex. förhandenvaron eller ej af den skadliga senapsoljan i
foderkakor, ej behöfver väl denna eller någon af dess karaktäristiska
egenskaper in natura uppvisas för domstolen, utan denna är väl skyldig
att nöja sig med en i nödfall beedigad attest? Så synes mig också
kunna ske här. För min del anser jag dessutom, att spegelmetoden är
obehöflig. Den torde först och främst ur principiell synpunkt vara
mindre lämplig. Det är bekant, att en experimentator kan genom öfning
och tålamod uppdrifva känsligheten hos profvet nästan till det
mångdubbla mot hvad en annan förmår, och vår litteratur lämnar eklatanta
bevis för, hur olika meningarna äro, om den mängd arsenik, som in
maximo är författningsenligt tillåten, d. v. s. huru mycket arsenik fin
nes i en nätt och jämnt ogenomskinlig spegel. Detta beror därpå, att
profvets känslighet afhänger af en hel del omständigheter, af hvilka en
del höra till dessa smågrepp, som handen och ögat nästan omedvetet
lär sig efter en tids öfning hos den, som har nödiga anlag, men som den,
hvilken icke äger dessa anlag aldrig eller blott ofullkomligt tillägnar
sig. Häraf härrör tvifvelsutan i många fall den ingalunda sällsynt
förekommande divergeiisen i utfärdade attester rörande halt af arsenik,
hvilken divergens ej kan verka annat än störande. Denna störning skulle
naturligtvis också gälla domstolarne, om ej arsenikmålen faktiskt vore
ganska sällsynta. Man aktar sig för dem, ty man vet af erfarenhet, att
sannolikheten ej är ringa för, att motparten skall kunna förete attest på,
att varan icke är lagligen förbjuden i handel. En lämplig kolorimetrisk
metod skulle enligt mitt förmenande gifva mera likformiga resultat hos
olika experimentatorer.
På grund af det anförda tillåter jag mig i underdånighet tillstyrka,
att § 20 af Kongl. Förordningen, angående vård och försäljning, af
arsenik samt andra giftiga ämnen och varor, måtte undergå revision och att
därvid måtte tagas i öfvervägande, huruvida ej mera liberala
bestämmelser rörande tillåten maximihalt af arsenik kunde vidtagas, huruvida
ej arsenikspegelns bifogande till attesten kunde uteslatas, samt huruvida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
