Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
börja kemiskt inverka på hvarandra. Först sedan grundämnesaggregaten
(våra s. k. atomer) kommit på ett så kort afstånd ifrån hvarandra, att
den af den olika formen betingade differentieringen af den emellan dem
verkande attraktionen kunnat börja göra sig gällande, kan i denna
nebulösa inträda sådana förändringar och omlagringar, som vi benämna
kemiska reaktioner, hvarefter den följande utvecklingen kan tänkas hafva
försiggått i enlighet med den Kant-Laplace’ska teorien. —
Denna föreställning om förloppet vid våra s. k. grundämnens
uppkomst må nu vara i större eller mindre grad riktig eller oriktig, såsom
ett faktum kvarstår alltid det förhållandet, att man lättare kan förklara
»grundämnenas» inbördes slägtskap, deras mångfaldigt växlande
egenskaper och olika sätt att träda i förening med hvarandra, om man
antager dem vara af form och storlek betingade olika modifikationer af en
och samma grundmaterie, än om man antager dem vara till sin natur
fullkomligt olika grundsubstanser.
En annan konsekvens af det här framstälda nya betraktelsesättet
ber jag att i detta sammanhang också få i korthet antyda.
Om man tager nödig hänsyn till alla de förhållanden, som måste
härflyta af element-atomernas olika /orm, alla de olika sätt, på hvilka
attraktionen kan verka på olika formade kroppar, alla de olika sätt, på
hvilka dessa vid olika inverkan utifrån kunna röra sig i sina mer eller
mindre labila jämn vigtslägen, och de många olika rörelseformer, som
däraf måste betingas; så torde man med denna nya synpunkt för
naturföreteelsernas förklaring kunna komma till en sannare och riktigare
uppfattning äfven af de krafter, som äro verksamma i materien.
Vibratiönsteorien, som i läran om ljuset så segerrikt utträngt den
äldre emanationsteorien, har hittills häft en svag punkt i sin hypotes
om etern. Enligt den af mig här framstälda teorien skulle detta ämne
icke existera, idet att all uti grundämnenas bildning deltagande materie
ingått i dessa; och hela eterhypotesen för öfrigt blifva alldeles
öfverflödig, i det att de vibrationer, som vi uppfatta såsom ljus, värme,
elektricitet o. s. v. och som man antar vara vibrationer uti den s. k. etern,
helt enkelt skulle vara att uppfatta såsom olika atom-vibrationer,
framkallade däraf, att den verkande kraften på grund af atomernas olika
storlek, form och inbördes läge till hvarandra blifvit på olika sätt
modifierad och därigenom framkallat olika rörelseformer. Äfven en på stort
afstånd befintlig kropp måste nämligen utöfva inflytande på det labila
jämnvigtsläge, resp. på den rörelse, i hvilken atomerna hållas på grund
af hörnens, kanternas och ytornas olika attraktion hos olika polyédriska
kroppar; och komma därför de svängningar, i hvilka atomerna vid olika
inverkan utifrån råka, att betingas endast af dessas egen storlek, form
och inbördes läge samt af den utifrån verkande kraftens storlek (den
påverkande kroppens afstånd och massa)1).
*) Antagandet, att de krafter, som vi benämna värme, ljus, elektricitet o. s. v.
icke uti verldsrymden förmedlas och uppbäras af någon materiell substans, är icke
mera orimligt än antagandet, att den allmänna attraktionen emellan olika
himlakroppar icke uppbäres eller förmedlas af någon emellan dem utbredd materia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
