- Project Runeberg -  Svensk kemisk tidskrift / Trettonde årgången. 1901 /
165

(1889-1919)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

faller — eller platta, urfjädersforrnade silfvertrådar samt några vertikala
tjocka aluminiumbleck. Till en början slutes strömmen genom
platinatrådarna med 50 till 60 ampere och 110 volt, och man låter
elektrolysen fortgå, tills ett uttaget prof blåfärgar jodzinkstärkelselösning, hvarpå
vattnet efterelektrolyseras med aluminiumelektroderna och 60 till 65 volt.

I och för stordrift elektrolyserar G. Oppeman en starkt afkyld 20 % -ig
svafvelsyra och får härigenom en på ozon synnerligen rik knallgas, som
under starkt tryck inpressas i vattnet — den afgående ozonfria och
luft-blandade knall gasen ledes till gasmotorer. Efterelektrolysen med
aluminiumelektroder företagas i cementmurade bassänger, där sedermera
bildadt aluminiumhydrat får sätta sig, hvarefter vattnet underkastas en
slutlig filtrering genom sandstensplattor.

Emellertid blir det betydligt billigare att först alstra ozonen genom
stilla urladdning och sedan intimt blanda den med vattnet. Tindall
var den förste, som i större utsträckning gjorde bruk af detta system,
men han har sedermera, i synnerhet hvad den ekonomiska faktorn beträffar,
blifvit ställd i andra rummet af firman Société industrielle de TOzone, Paris.

Fig. 7 kan möjligen ge en
uppfattning om, huru denna firma går
till väga vid vattnets sterilisering.
Medels en Centrifugalpump tryckes
vattnet upp i ett högt muradt torn,
där det på något sätt — hemlighållet
— finfördelas, och sålunda intimt och
likformigt påverkas af den
uppåtstigande ozonströmmen. Vattnet
upptages sedan i en brunn och föres
därifrån till reservoiren. Luft
drifves af en ventilator genom en
torkapparat med koncentrerad svafvelsyra
till ozonisatorn, hvarifrån den vidare
ledes till bottnen af det murade
tornet. Uiiaddningsströmmen hämtas
från en transformator. Vanligen
gifves åt luften en ozonhalt af 6 till 9
mg. pr liter, och fås då enligt
uppgift med 200 kilowatt 200,000 kbm.
renadt vatten pr dygn. Detta ger,
om man räknar l krona pr kilowattdygn — enligt hvad förut påvisats
betingar ju vid konstant drift l kwt ett pris af 4 å 5 öre — en
kraftkostnad af 0.1 öre pr kbm. vatten.

Den erforderliga mängden ozon ställer sig naturligen mycket olika
alltefter beskaffenheten hos det vatten, som skall renas; dock ernås alltid
fullständig sterilisation — enligt hvad franska bakteriologer meddela är
det endast några få ytterst segiifvade men för hälsan oskadliga bakterier,
som härda ut — hvarförutom halten organiska ämnen betydligt minskas,
och äfven gult och opaliserande vatten blir efter ozonbehandling klart
och fullt drickbart.

Fig. 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:31:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svkemtid/1901/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free