Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
teristiskt är att dess spec. vigt är 5.8, under det att spec. vigten hos
hvitt tenn är 7.3. Behandlas omvandlingsprodukten med varmt vatten,
återbildas hvitt tenn liksom vid upphettning till smältning.
Mellan åren 1870 och 1898 publicerades ej mindre än 14 olika
afhandlingar öfver detta ämne; t. ex. 1890 af prof, Hjelt, som
meddelade, att i trenne under vintern oeldade finska kyrkor ett antal
orgelpipor af tenn totalt förstörts. De skilda författarne kommo emellertid
icke till insikt om fenomenets egentliga natur; bland de olika
meningarna gjorde sig hufvudsakligen 3 gällande: orsaken till omvandlingen
är 1) enbart köld, 2) köld + skakning (orgelpipornas vibrationer), 3) en
viss stelningshastighet vid tennets öfvergång från smält till fast tillstånd.
I dessa skenbart mycket invecklade förhållanden söker nu Cohen 1899
bringa klarhet.
Först försöktes att vid — 80° få hvitt tenn, med eller utan
inblandning af grått, som erhållits från Hjelt, att omvandlas, men utan
resultat. Man sökte då betjäna sig af det förhållandet, att omvandlingen
måste åtföljas af en tydligt märkbar volymsförändring, eftersom spec.
vigten hos det grå tennet är så mycket lägre än hos det vanliga. Grått
tenn anbragtes i en dilatometer, d. v. s. ett termometerliknande kärl
bestående af en sluten behållare i förening med ett kapillärrör.
Dilato-metern fylldes med någon vätska med undantag af en del af
kapillärröret: på en skala, som fästs vid detta, kunde alltså tennets
volymförändringar afläsas.
Genom denna anordning lyckades man påvisa, att vid en
temperatur under + 30° en långsamt försiggående men tydlig
sammandragning egde rum, d. v. s. att vid denna temperatur det gråa tennet
öfvergick till hvitt; omvändt visade sig vid lägre temperatur en
volyms-ökning, angifvande att befintligt hvitt tenn öfvergick till grått. Något
under +30° måste alltså en omvandlingstemperatur finnas.
Denna dilatometermetod att bestämma
omvandlingstemperaturen var emellertid besvärlig
och tidsödande; vida säkrare och hastigare
resultat erhölls på elektrisk väg med ett s. k.
omvandlingselement. Detta bestod af ett
glaskärl af den form, som vidstående figur anger.
Nedtill äro anbragta tvänne platinaelektroder
och öfver dem ett lager finfördeladt tenn, på
ena sidan hvitt, på den andra grått. Vidare
fylldes kärlet med en elektrolyt, hvartill en
10-procentig pinksaltlösning
(tennammonium-klorid) lämpar sig.
Befinner sig nu omvandlingselementet vid
en temperatur, vid hvilken t. ex. det hvita
tennet icke är stabilt utan sträfvar att öfvergå i grått, så utsänder
företrädesvis det hvita tennet joner i lösningen, hvilka vandra till den andra
sidan och afsättas i form af grått tenn. Samtidigt med denna
transport af metall sker en transport af elektricitet, så att den senare elek.
10% (h
ywzs,u
3,-
r.-*« :»m ’A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
