Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
Om ozon.
Svar till H. W.1)
Ett vänligt råd, hr H. W. Formera ej pennan för spetsig, när
Ni skall kritisera; det händer så lätt, att udden går af och det, man
skrifver, blir klumpigare, än kanske egentligen menadt var. Hade inte
just den fataliteten händt Er, så hade jag inte skrifvit ett ord till svar,
ty uppriktigt sagdt, håller jag egentligen ej så styft på den hypotes,
som jag kastat fram, dock utan att därför anse den oberättigad;, befinner
man sig i mörker och vill ta reda på en sak, så är det bättre att trefva
sig ikring äfven med risk att ibland söka i en riktning helt motsatt den,
i hvilken föremålet är till finnandes, än att bara stå still och förvåna
sig öfver, hur förfärligt mörkt det är.
Den stilla urladdningen, säger Ni, dissocierar ej utan verkar raka
motsatsen: associerar. Det är sant, men blott till en del. Jag skulle
vilja formulera satsen så: den stilla urladdningen verkar
volymsförmin-skande just på grund af det ofantligt höga tryck, urladdningen partielt
ger — orsaken till detta tryck angifves i min afhandling och återfinnes
i Svante Arrhenius’s Lärobok i Teoretisk Elektrokemi, s. 255. Hvad
flertalet gaser beträffar, ökas ju volymen, alltefter som de dissocieras, men
så är ej alls fallet med syret: de lösryckta syreatomerna sluta sig till
syremolekyler och biida ozon; syrgasen minskar volym, då den
dissocieras. »Stilla urladdningar söka minska volymen, flertalet gaser asso
oieras därvid, syrgasen dissocieras.» Så kan man åtminstone tänka sig
saken, så länge ozonens ledningsförmåga ej är känd; att det emellertid
just är denna, som kommer att fälla eller stödja hypotesen, påpekade
jag redan i min afhandling.
Sedan kommer en rätt sorglustig passus angående temperaturen vid
stilla urladdningar. I samma Arrhenii lärobok, som jag redan förut
haft anledning hänvisa till, finner man å sidd. 254 och 255 klargjordt,
hvarför ifrågavarande temperatur måste anses vara högre än den
elektriska ljusbågens, och hvad höfves mera! För öfrigt inverkar ju ej ett
eller annat tusental grader det ringaste på min tankegång.
Så åberopar Ni några försök af Shenstone & Evans — de
märkliga 98 % finnas i min afhandling omnämnda, fastän där försedda med
frågetecken — och skulle dessa försök visa, att syret under urladdningarnas
inverkan sammandrager sig; det är ju också mycket riktigt, och ett
sådant påstående behöfver inga litteraturhänvisningar. Det tyckes
emellertid aldrig ha fallit Er in, att af tvänne hvarandra motverkande
faktorer den ena kan bli den rådande: att ozonbildningen kan sammandraga
mer än hvad värmet utvidgar. Vid förut omnämnda försök hölls ju för
öfrigt luften hela tiden vid en temperatur af 0°, och kunde sålunda ej
någon på förhöjd temperatur grundad mer afsevärd volymökning komma
i fråga.
Sluttablån är onekligen af god verkan; den har bara det felet, att
den liksom alla teaterdekorationer ej tål vid en granskning på nära håll.
’) Se denna tidskrift XIII, 190 (1901).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
