Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
tillgodogöra sig luftens fria kväfve. Alla andra vore hänvisade till
kväfveföreningar. Därefter sammanfattades vår nuvarande kunskap om kväfvets
assimilation i växtcellen. Viktigare bidrag på detta område ha i senare
tid lämnats af Schimper, som visat, att ljuset vid nitratreduktionen i
gröna blad spelar en viss, om än till sin natur ännu ej säkert känd roll;
af B. Hansteen, som i en del fall fastställt, hvilka kolhydrat och
amido-föreningar som samtidigt kunna tjäna växterna till material vid
ägghvitans uppbyggande, och slutligen af Schulze och hans skola, som
studerat ägghviteämnenas spjälkning i groende frön och deras regeneration i
groddplantan. Enligt Hansteen kan Lemna minor assimilera asparagin
tillsammans med drufsocker men ej asparagin med rörsocker. Urinämne
kan användas tillsammans med både druf- och rörsocker, glutamin åter
endast i förening med det senare.
Sammanträdet den 3 April 1901.
Hr G. Lagergren redogjorde för A. v. Baeyets i Berliner-Berichtes
Hoffmann-hMte (1900) införda historik öfver indigosyntesens utveckling.
Därefter refererade fil. lic. H Hesselman Posternak’s undersökning öfver
fosforsyrans assimilation i växterna. Författaren hade lyckats isolera en
förening CH2 . ÖH . O . P(OH)2, hvilken sannolikt är en af fosforsyrans
första omsättningsprodukter i den lefvande cellen.
Sammanträdet den 8 Maj 1901.
Hr G. Starck höll ett föredrag om metallers passivitet, särskildt
kromens, där fenomenet är väl utprägladt. Användes krom såsom anod
i en klorbariumlösning, upplöses metallen till Cr03 och ej till CrCl2
så-som fallet är, då metallen utgör katod. Man har antagit, att en tunn,
osynlig oxidhinna (Cr02) utanpå metallen skulle förorsaka fenomenet, men
denna hypotes betviflas af andra, t. ex. af Hittorf. Ostwald har
anställt en serie härmed sammanhängande försök, dock utan att ännu ha
lyckats bringa klarhet i frågan.
Sammanträdet den 2 Oktober 1901.
Amanuensen J. Lublin refererade Baeyer’s och Villigers
undersökning af sulfomonopersyran eller Caro’s syra. Vid elektrolys af stark
svafvelsyra eller, om persulfat sönderdelas med konc. svafvelsyra, uppstår
primärt öfversvafvelsyra, som vid hydrolys i första hand Öfvergår till
Caro’* syra HO.S02.O.O.S02 .ÖH + H20 = H202SO, + HO.S02.O.OH.
Den sistnämnda ger med mera vatten svafvelsyra och vätesuperoxid samt
är identisk med Traubes sulfurylmonoxid. Docenten H. Euler
redogjorde därpå för ett arbete af Heydweiler öfver viktsändringar vid kemiska
reaktioner. Författaren anser sig ha säkert konstaterat en ytterst liten
viktförlust vid några i hermetiskt tillslutna glaskärl utförda reaktioner,
men det torde ännu vara för tidigt att häraf draga några vidtgående
slutsatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
