Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
en vinkännares tunga i känslighet lemnar hvarje kemisk analys långt
bakom sig, är väl bekant.
För att återvända till spektralapparaten, förmår den uppdela det
hvita ljuset i olika färger af olika våglängder. Mätningen af de minsta
längdskilnader låter dermed föra sig tillbaka till särskiljande af två färger
med minsta våglängdsdifferens. I detta afseende har den vanliga
spektralapparaten, i hvilken man kan upptäcka omkring 500 olika färger
eller Fraunhofer’ska linier, blifvit öfverträffad af Rowland’8 gitter, som
ger ett spektrum af 20 a 40 tusen färger. Här utgör den minsta
våglängdsskilnaden Vso & V!oo a^ 1 milliondels mm. Ännu längre i ljusets
uppdelning har Michelson kommit med sin interferometer. Det gula
natrium ljuset, som äfven i Röivland’8 gitter synes bestå af blott två
färger, upplöses med denna apparat i åtta färger eller spektrallinier, den
minsta våglängdsskilnaden utgör dervid blott 1 tusenmilliondels
millimeter, men naturligtvis har man icke dermed kommit till den slutliga
gränsen, utan hvar och en af dessa 8 natriumfärger består i sin ordning
af en färgblandning, ehuru af begränsadt omfång. Vi se, huru man här
kommer till allt mindre och mindre delar af en millimeter, och man får
ovilkorligen det intrycket, att lika litet som vi i astronomien kunna
hinna den slutliga gränsen för det stora, lika litet kunna vi i motsatt
riktning finna den slutliga gränsen för det lilla. Verlden är för våra
nuvarande instrument och för vår nuvarande observationskonst ändlös
både uppåt och nedåt. Med dessa mätningar af ytterst små längder
har man närmat sig och till och med hunnit förbi hvad som hittills
väl af de fleste forskare ansetts såsom gränsen för det upphinneliga,
nemligen molekylerna. Det anses nemligen af fysici, att en molekyls
diameter utgör omkring 1 tiomilliondels millimeter. Vi hafva således, när
det gäller skilnaden mellan ljus våglängder, medel att mäta längder som
blott äro Yxoo af en molekyls diameter. Härvid få vi nog ej föreställa
oss, att dessa molekyler äro oföränderliga och ej kunna med mekaniska
medel göras mindre. Om vi kunde komma åt dem, skulle vi nog på
ett eller annat sätt kunna slå sönder dem i ännu mindre stycken, men
saken är den, att molekylen är ett begrepp som fysiken och kemien
behöfva för förklaringen af de fenomen, som falla inom deras områden;
huruvida molekylens diameter är en milliondels eller en billiondels
millimeter är härvid utan betydelse, men af praktiska skäl har man antagit
molekylen vara 1 tiomilliondels millimeter.
Ett annat sinne, som har afseende på utsträckning, är tidssinnet.
Vid elektriska gnistslag kunna vi uppfatta en tidsskilnad af i
gynsammaste fall Y50o sekund, men med en apparat af Feddersen med
roterande spegel kan man uppmäta 1 hundramilliondels sekund.
Nu framställer sig en annan fråga. Man kan visserligen jemföra
synförnimmelser sinsemellan liksom också hörsel- och tryckförnimmelser,
men huru skall man kunna jemföra dessa olika förnimmelser med
hvarandra? Den enda qvantitet, som tillåter att mäta värdet af ett
tillstånd eller en process med samma mått på de mest olika områden af
fysiken, är dess energi eller dess på tidsenheten utförda arbete. Såsom
enhet för arbete antages det arbete, som förmår höja 1 mg. 1 cm. på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
