Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
1 sekund. Denna arbetsenhet kallas »erg» och man torde kunna
uppskatta det arbete, som ligger i ögonens öppnande, till mer än hundra
*erg, så att »erg» är en ganska liten qvantitet. Vi kunna nu bedöma
sinnenas och instrumentens känslighet på enhetligt sätt och angifva det
minsta energibelopp, som fordras för att försätta dem i verksamhet.
Detta minimibelopp för tryckförnimmelse är i ansigtet, der vi äro
känsligast, omkring 1 tiotusendels erg,, för en fin våg är den 1
hundramil-liondels erg. Örat är ungefär lika känsligt, och det ges intet instrument,
som är mera ljudkänsligt. För ögat är känsligheten densamma eller 1
hundramilliondels erg. Ögat är åtminstone hundra gånger så känsligt
som den känsligaste fotografiplåt. Likväl kunna våra ljud- eller
ljuskänsliga apparater i många afseenden vida öfverträffa det obeväpnade
örats och ögats prestationer. Hemligheten af telefonens arbete består
deri, att den i elektrisk energi omsatta ljudenergien sammanhålles genom
ledningstråden; hemligheten med mikrofonen beror derpå, att den
disponibla ljudenergien utlöser ett större förråd elektrisk energi, hvarigenom
man har möjligheten att föra ljudet hundratals kilometer.
Äfven den fotografiska plåten kan vid oafbrutet ljusintryck blifva
ögat öfverlägsen, om den exponeras flera timmar, med ögat eger nemligen
det förhållandet rum, att, om ett ljusintryck ej förnimmes efter några
få sekunder, så förnimmes det ej alls.
Ögat och örat öfverträffas dock i känslighet af vissa elektriska
instrument, t. ex. spegelgalvanometern, med hvilken man mäter
elektricitetsmängder eller elektriska strömmar. Som bekant hafva vi ej något
elektriskt sinne och kunna ej förnimma, om en elektrisk ström passerar
genom kroppen, såvidt den ej är mycket stark. Förändringar i
strömmen kunna vi deremot iakttaga, men för förnimmelsen af en elektrisk
ström mellan två närbelägna kroppsdelar såsom mellan tummen och
pekfingret, när de hållas intill hvarandra, fordras en energi af minst
20 erg.
Genom galvanometern och andra elektriska apparater kunna vi reda
oss utan ett elektriskt sinne, och man märker ingalunda på våra dagars
elektricitetslära, att vi saknat ett sådant. Den känsligaste galvanometern
ger utslag för en billiondels erg och är således 10,000 gånger så känslig
som ögat eller örat. Det är nog att bringa dess poler i beröring med
två olikartade ställen på vår kropp för att få rätt betydliga utslag. Äfven
den godmodigaste menniska visar sig då elektriskt laddad, och man kan
i sjelfva verket visa, att sinnestillståndet spelar en roll härvid. Förenar
man galvanometerns poler med handens ytter- och innersida, så får man
en ström, som ändras, om man lindrigt kittlar personen, låter honom
lukta på något eller plötsligt påverkar honom med ljus eller ljud, och
detta utan att någon synbar darrning hos handen eger rum, ja, man
kan medelst galvanometerutslaget mäta det intresse, som försökspersonen
har för en person, hvars namn ropas upp.
Äfven andra än elektriska fenomen kunna studeras medelst
spegelgalvanometern, om man omsätter deras energi i elektrisk sådan. På
detta sätt kan man mäta ljusstyrkor, i det man låter fina trådar gå
genom ljuset och mäter den derigenom betingade ändringen i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
