Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Klorzinklösning, 60 gr. ZnCl2 på 100 kbcm. vatten. Profven
utfördes på samma sätt som föregående. Vid lägre temperatur voro alla
slags silke mer eller mindre oförändrade, vid 100° hade mullbärssilke
starkt angripits, Tussah-silke endast svällt betydligt likasom äfven
Char-donnet- och Strehlenert-silke. Större motstånd visade Leitners och
PaulyJs silke, i synnerhet det sistnämnda. Vid 114° började
klorzinklösningen koka.
Vid fortsatt behandling löste sig alla slag både naturligt och
konstgjordt silke. Mullbärssilket började lösa sig vid 110° och var
fullständigt löst vid 120°. Timafe-silket gick i lösning först vid 135°.
Char-donnet-silket löste sig vid 140—145°, Leitners vid 140°, men
Pauly-silket motstod klorzinklösningens inverkan ända till 180°, då det löste
sig till en färglös vätska, som vid 190° färgades brun och vid 200°
nästan svart.
Vid behandling med Schweizer’® reagens,
kopparoxidammoniaklös-ning, visar det konstgjorda silket ett karakteristiskt förhållande.
Char-donnet-silke sväller deri och uppnår en diameter af öfver 60 ju. Trådens
yttre skikt blifva allt mera genomskinliga och afskilja små fjäll, som
efter hand lösa sig. Enligt Siivern1) skulle konstgjordt silke ej ens
vid kokning lösa sig i Schweizers reagens, hvilket står i påtaglig
motsägelse till trådarnas sammansättning. Detta påstående är äfven
oriktigt; såväl naturligt som konstgjordt silke löser sig så småningom i
Schweizers reagens och dervid framträda tydligt de blåsor som förefinnas
i trådarna. I synnerhet är detta sistnämnda fallet med Le/mer-silket.
Pauly-silke sväller långsamt och visar dervid såväl sin längd som
tvärstreckning tydligare än i vatten. Vivier-silket sväller betydligt, på
samma gång som de fina refflorna försvinna. Samtidigt uppträda
vakuoler. I en större mängd af reagenset lösa sig trådarna nästan
ögonblickligen till en klar vätska, hvarur efter tillsats af vatten cellulosa
långsamt afskiljes i flockor. Gelantinsilke löser sig lätt i Schweizers
reagens och färgas derunder ljust violett. Mullbärssilke angripes starkt
af Schweizers reagens. Det förvandlas nästan ögonblickligen till en
slemmig massa och löser sig långsamt utan att fjälla sig såsom Char
donnet-silket. Tussah-silket motstår behandlingen bättre men löser sig dock på
kort tid.
Alkalisk k opp ar glycerinlösning, erhållen genom att lösa 10 gr.
kristalliseradt kopparsulfat i 100 kbcm vatten, dertill sätta 5 gr. glycerin och
40-procentig natronlut, så länge den dervid uppkommande fällningen löser
sig, är ett utmärkt medel att skilja naturligt och konstgjordt silke från
hvarandra, såsom redan angifvits af Silbermann och Trtichot2).
Mullbärssilke löser sig vid 80°, Tuss ah -silket efter ett par minuters kokning,
men de olika slagen af konstgjordt silke angripas ej och visa efter ett
par minuters kokning ingen förändring under mikroskopet.
Jodlösning (jod löst i jodkaliumlösning) färgar naturligt och
konstgjordt silke intensivt rödt till rödbrunt. Hos kollodiumsilke tvättas den
v) Siivern, Die Kunstliche Seide, Berlin 1900.
*) Silbermann, Die Seide 1897, Truchot i Annales de chimie analytique, 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
