Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
sig hafva rättmätiga anledningar till klander. I främsta rummet är det
Liebig, som härvid får sitta emellan, och man erhåller ett lefvande
intryck af den fromsinte Wöhlers vånda öfver sin pinsamma ställning
såsom vanmäktig mäklare mellan de båda krigförande makterna.
Intressanta för svenska läsare äro Berzelii uttalanden om samtida
personer och förhållanden i Sverige, särskildt svenska kemister och deras
arbeten. Utförligt redogör han i synnerhet för de undersökningar öfver
sällsynta jordarter, som delvis på hans eget laboratorium utfördes af
Mosander, i brefven merendels skämtsamt benämnd pater Moses. Öfver
det sätt, hvarpå kemiens intressen då för tiden tillvaratogos vid våra
universitet, yttrar han sig med skärpa. Dråplig är berättelsen om
tillkomsten af det nya universitetslaboratoriet i Lund, hvilket enligt B.
uppfördes af professorn i orientaliska språk, den bekante Brunhis, utan något
som helst sakkunnigt biträde, medan den designerade kemie professorn,
Berlin, var bortrest för att på kanslerns uppdrag och med ett af
Berzelius utverkadt understöd af statsmedel studera nyare
laboratoriibygg-nader utomlands! Skildringen afslutas med ett drastiskt: »Jetzt weisst
Du, wo Abdera liegt». Föga blidare är han stämd mot Upsalakemisten
Walmstedt, som under sin långa professorstid icke utbildade en enda
lärjunge, kompetent att vid hans afskedstagande öfvertaga lärostolen; med
framsynt blick betecknar Berzelius L. F. Svanberg såsom kallad att
pånyttföda kemisk forskning vid det nordsvenska universitetet.
En icke obetydlig del af utrymmet i brefven upptages af
»lär-bokiana» d. v. s. meningsutbyten och öfverläggningar rörande Berzelii
»Lärbok i kemi», hvars tyska upplagor som bekant under en lång följd
af år ombesörjdes af Wöhler. Roande är att se, huru Berzelius gång
efter annan med låtsad barskhet tillställer Wöhler långa »syndaregister»
öfver tryckfel och inadvertenser för att i nästa bref uttrycka sin
förhoppning, att denne icke lagt uppsträckningen allt för hårdt på sinnet, medan
Wöhler å sin sida ångerfullt och med allvarlig föresats till bättring
uttalar sitt pater peccavi. Icke minst tilltalande är brefväxlingens rent
personliga del, belysande som den är för det vackra vänskapsförhållandet
mellan mästaren och lärjungen, hvilket orubbadt fortfor ända intill den
förres bortgång utan att någonsin grumlas af det obetydligaste
missförstånd. Tonen är genomgående den mest öppenhjärtliga, och talrika äro
de tillfällen, då de bägge korrespondenterna gifva fria tyglar åt sitt efter
vår tids begrepp stundom nog ogenerade skämtlynne och låta
vetenskapsmannens allvar drunkna i skalkens ystra löje. Just dylika ställen
utgöra f. ö. de svåraste stötestenarna för utgifvaren, enär det alltid i större
eller mindre grad måste blifva en smaksak, huru mycket af detta
förtroliga »Geklatsch» som kan anses böra undandraga sig offentligheten eller
icke. Ett för mycket kan härvid verka lika stötande som ett jör litet.
I allmänhet synes utgifvaren rätt väl lyckats träffa det gyllene lagom,
om än i rättvisans intresse bör upplysas, att en icke oväsentlig del af
förtjänsten härför tillkommer svenska vetenskapsakademiens bibliotekarie,
som vid afskrifningen af de Berzelianska brefven med erkännansvärd
pietet låtit utgallra sådana ställen, hvilkas återgifvande i tryck afgjordt
måste anses olämpligt. Äfven de Wöhlerska brefven kunde nog där och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
