Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
I samma tidskrifts årgång för 1868 förekommer ett formulär till
betleveranskontrakt från Hvitbetssockeraktiebolaget i Stockholm. Detta
kontraktsförslag är så till vida af intresse, som det synes utgöra
förebilden för de kontrakter, som de skånska betodlarna i våra dagar
hittills nödgats underskrifva. Som bekant betala icke sockerbruken skatten
till staten efter den mängd socker de producera, utan utgår skatten efter
en viss af riksdagen bestämd sockerprocent af afverkade betvigten. Nu
är det sedan lång tid kändt, att ju större beta ju mindre sockerprocent,
hvilket gör, eftersom betorna märkligt nog betalas af sockerbruken efter
vigt utan tagen hänsyn till sockerhalten (Karlshamns sockerbruk
undantaget), att sockerbrukens och betodlarnas intressen blifva — genom
nuvarande lagstiftning och betalningssätt — motsatta. I sockerbrukens
intresse ligger nämligen att söka erhålla små betor med stor sockerhalt
och i betodlarnas naturligtvis att frambringa stora betor.
Då det är bekant, att betans vigt bland annat står i samband med
betornas inbördes afstånd i jorden, så kan man förstå innebörden af den
i kontraktet inryckta bestämmelsen om betradernas mellanrum och
betornas afstånd i raden. I kontraktet föreskrifves vidare, att betor med
10 % sockerhalt eller därunder icke mottagas, ej heller betor med en
vigt öfver 1.5 kg., utan skola dessa frångallras. Dylika betor tillrådes
odlaren vänligt nog att använda till utfodring.
Utfodringsförsök med sockerbetor,
verkställda å A.-B. Ägers egendom Skälby 1901. (Försöken äro utförda af inspektörerna
O. Alexander son och Emil Anderholm.)
Det är först efter stor tvekan, som resultaten af dessa försök
offentliggöras, enär försöken, hvad planläggningen beträffar, lämna mycket
öfrigt att önska. Att dock så sker, beror dels därpå, att förfarna män
tillrådt resultatens framläggande, och dels därpå, att de, fastän de ej göra
anspråk på att utgöra några nyheter, dock kunna vara till någon nytta för
landets jordbrukare.
Sedan af 1901 års skörd frånskiljts förut omnämnda till frö afsedda
betor, återstod ej annat än att tillgodogöra resten genom utfodring till
kreaturen. Genom att ställa några grupper af djuren under kontroll
afsåg man att utröna betans ungefärliga fodervärde. Hade man anat,
att sockerbetan haft som fodermedel den betydelse, som man nu funnit,
så hade naturligtvis försöken blifvit planlagda på ett annat sätt.
Resultaten äro sammanförda i nedanstående tabell, och torde denna lätt
förstås af hvar och en, som intresserar sig för frågan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
