Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Pauly-silkes kväfve kan deremot på grund af framställningssättet ej vara
nitratkväfve.
Naturligt silke innehåller lika mycket kväfve som proteinkroppar i
allmänhet. Den stora skillnaden i kväfvehalt mellan naturligt och
konstgjordt silke borde därför med fördel kunna användas vid kvantitativ
analys. Eftersom det konstgjorda silkets kväfvehalt är så försvinnande
liten, står mängden af naturligt silke, som förefinnes i produkten, i
direkt förhållande till dennas kväfvehalt.
Det konstgjorda silkets ringa styrka i fuktigt tillstånd föranleder
vissa svårigheter vid färgningen. Gelatinsilke låter t. ex. ej alls färga
sig på vanligt sätt, emedan trådarna icke tåla vatten. Man har derför
och med framgång försökt företaga färgningen, innan tråden spinnes, d. v. s.
man färgar den massa, hvaraf trådarna skola spinnas. Chardonnet
föreslog äfven vid det första offentliggörandet af sin uppfinning att sätta
färgämnet till kollodiumvätskan. Senare omnämnes, hur man färgat
åtminstone ljusa färgnyanser i benzollösningar. Enligt Silbermann användes
ännu sådan färgning i torrhet, d. v. s. utan vatten, men det är väl
knappast troligt, att dessa metoder skulle vara att föredraga framför
färgning i vattenlösningar. Färgning i massan och i benzollösningar
användes nog mest, emedan man hade svårt att få färgen jämn. Sedan man
emellertid funnit, att oregelbundenheter vid färgens framträdande
hufvudsakligen bero på utförandet af denitreringen samt en växlande
vattenhalt hos tråden, torde dessa svårigheter vara på väg att öfvervinnas.
På grund af det konstgjorda silkets ringa styrka i fuktigt tillstånd
måste man emellertid vara försiktig vid färgningen. Innan denna
företages, genomblötas trådarna grundligt såsom vid färgning af bomull.
Silket låter sig eljest färga med de flesta svagt sura, neutrala eller basiska
färgämnen, i bad eventuelt försatta med koksalt, glaubersalt,
ammonium-acetat eller tvål. Vid färgning med basiska färgämnen kan man
lämpligen företaga en betning med tannin och kaliumantimonyltartrat,
emedan de utfällda trådarna bestå af cellulosa. Silket behandlas i ett c:a
50° C. varmt bad, till hvilket man allt efter den åsyftade färgnyansen
tillsätter 2—5 % af materialets vikt tannin och 1 % saltsyra. Betmedlet
fixeras med kaliumantimonyltartrat eller annat antimonsalt. För att
sedan färga de betade trådarna neddoppar man dem ett par gånger i ett
kallt bad, innehållande 2 — 3 % ättiksyra. Därefter tillsätter man
färgämnet och uppvärmer eventuelt till c:a 40° C. — Vid färgning med
substantiva färger rekommenderas en tillsats af tvål och fosforsyradt natron
för ljusa nyanser samt soda och glaubersalt till mörka nyanser.
Från olika fabriker föreskrifves att icke färga i för varma bad.
Temperaturen 40—60° torde väl vara den lämpligaste, men Paaly-silket
lär äfven låta färga sig vid 100°. Emellertid kan man äfven färga i
kallbad. Vid användande af färger, som häftigt upptagas af tråden,
förordas en tillsats af ammoniak eller soda. Man gör äfven bäst i att börja
färgningen i ett svagt bad och sedan så småningom under omröring
tillsätta mera färg.
Genom inverkan af svag, kall tvållösning före fárgnjng eller
avive-ring af trådarna blifva dessa lenare för känseln. Behandlar man där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
