Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
efter materialet med ättiksyra, framkallas s. k. griff, som utmärker det
afkokade natursilket. Vid torkningen få trådarna, såsom vid bomull och
andra cellulosaprodukter, icke hålla någon fri syra utom den oskadliga,
ättiksyran, emedan materialet då förlorar i hållfasthet. Af vikt är äfven,
att trådarna få torka under svag sträckning, emedan glansen annars icke
framträder.
Stilla urladdning.
Af Hugo Witt.
Läroböcker i elektrokemi, t. ex. Habers, omtala följande teori
förden stilla urladdningens kemiska verkningar.
»Man kan antaga, att i urladdningsrummet förefinnas lager med
tvär temperaturskillnad och att den kemiska verksamheten består däri,
att i de heta zonerna omsättningar ega rum, hvilkas produkter bevaras,
i det de omedelbart efter sin bildning glida öfver i grannzonerna,
hvilkas temperatur är vida lägre.»
Denna hypotes utgår således icke från ett bevisadt faktum, utan från
ett förmodadt sådant. Det lär aldrig kunna konstateras, att skikt med
en temperatur af, såsom påståtts, flere tusen grader momentant verkligen
kunna uppträda. Det synes icke på manometern.
Därför skulle man kunna kalla hypotesen för en »vild» hypotes.
Ostwald1) yttrar om en analog teori för ljusets kemiska verkan: »Die
gelegentlich ausgesprochene »Erklärung», es könnten einzelne Molekeln
ganz wohl die Gluhtemperatur riaben, während die mittlere Temperatur
der Gesammtmasse niedrig ist, hat Jceinen experimentell nachiveisbaren
Inhalt, and daher keine wissenschaftliche Bedeutung.» Hvad Ostwald
här säger, har nog sin tillämpning äfven å den i Habers bok omtalade
teorien.
Men det finnes äfven fakta, som icke låta bringa sig i
öfverensstämmelse med teorien. Så t. ex. Berthelofs resultat vid en spänning
af 8 volt. Och ett enda faktum, som strider mot en teori, brukar ju
anses tillräckligt för att kullkasta denna?
Hvilka äro då de »bevis», som förebragts?
Man har trott, att de kemiska processerna inom den stilla
urladdningsbanan vore analoga med dem i den elektriska gnistan. Godt, det
låter rimligt, och vi skola acceptera denna utgångssats.
Men hur verkar gnistan? Det uppges, att gnistans temperatur skulle
öfverstiga den elektriska ljusbågens. Huru härmed i själfva verket
förhåller sig, har klargjorts af Haschek2), som funnit, att temperaturen är
desto större, ju längre gnistan är, och att den på 5 mm. afstånd från
2) Grundriss 3 AufL, p. 492.
2) Drudes Ann. 5, 680.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
