Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
ligen materialet i dess glödkropp utgöres af grundämnen, hvilkas kemi
ännu ej på långt när är utredd, och hvilkas framställning i rent tillstånd
utan tvifvel hör till kemiens svåraste och mödosammaste uppgifter.
Som bekant var den idé, som ligger till grund för Nernstlampan,
d. v. s. att som glödkropp använda en vid vanlig temperatur icke ledande
substans, icke alldeles ny. Redan år 1877 lät Jablochkoff i Tyskland
patentera en elektrisk lampa, hvari som glödkropp användes stafvar af
kaolin, krita, magnesia och dylika substanser. Dessa glöd kroppar
upphettades genom gnistorna från en induktionsrulle, och höllos i
hvitglödande tillstånd genom strömmen från rullen. Det finnes hos J. inga
uppgifter om den använda spänningen; det är dock säkert, att denna
spänning uppgick till flera tusen volt. På grund af denna och andra
olägenheter, kom J—s lampa aldrig till användning och hade
fullkomligt fallit i glömska, till dess att den efter upptäckten af Nernstlampan
åter blef framdragen i ljuset.
Nernsts patentanspråk lyder på följande sätt:
»Verfahren zur Erzeugung von elektrischem Licht mittels Stäbchen,
Rörchen oder dergleichen, aus solchen Leitern zweiter Klasse, welche die
Eigenschaft haben, bei gewöhnlicher Temperatur fast völlig zu isolieren
bei hoher Temperatur aber gut zu leiten, dadurch gekennzeichnet, dass
man den Durchgang eines Stromes durch eine Vorwärmung des
Leucht-körpers in seiner ganzen Ausdehnung mittels einer von den Elektroden
räumlich getrennten Heizvorrichtung einleitet und alsdann den Leiter
durch den Storm gliihend und leuchtend erhält.»
Nernst, som sväfvade i fullkomlig okunnighet om Jablochkoff’ska
patentet, hade på teoretisk väg kommit till den slutsatsen, att några
verkligt ekonomiska elektriska glödlampor med kol eller metalliska ledare
som glödkroppar ej kunde erhållas. Detta borde emellertid vara möjligt
med glödkroppar, bestående af ledare af andra klassen, s. k. elektrolytiska
ledare. Som bekant utsänder hvarje ljuskälla jämte lysande strålar äfven
mörka eller värmestrålar, hvilka konsumera en betydande kvantitet af
den använda energien. Vid den vanliga elektriska glödlampan omsättas
sålunda endast 3 % af den använda energien i ljus, vid båglampan något
mera, nämligen 10 %. Ju högre temperatur man kan använda, desto
gynnsammare ställer sig förhållandet ljus till värme, och båglampans
bättre ljuseffekt beror uteslutande därpå, att man kan använda betydligt
högre temperatur i kolstaf varne, än kol trådarne i glödlampan i längden
skulle stå ut med. Då man nu af praktiska skäl ej kan höja
temperaturen i någon nämnvärd mån i de nuvarande elektriska lamporna, så
torde man ej heller mycket kunna öka deras ljuseffekt. Vid det
föredrag om sin uppfinning, som Nernst den 9 maj 1899 höll i Allgemeine
Elektricitätsgesellschafts lokal i Berlin, framhöll han, hurusom Auerljuset
och dess förhållande till det gamla gasljuset först fört honom på den
tanken att söka åstadkomma en elektrisk lampa, hvars ekonomi förhölle
sig till den gamla glödlampans som Auerljusets till det gamla gasljusets.
Teoretiskt sedt kan man säga, att han äfven lyckats åstadkomma en
sådan lampa. Därigenom att Nernstlampan tillåter användandet af en
betydligt högre temperatur än den nuvarande glödlampan, är en af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
