Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
tur. Därför är det orimligt att antaga, att den stilla urladdningens
verkan skulle kunna tolkas så, som Haber m. fl. gjort.
Antingen verkar urladdningen medelbart genom den ringa ljusstrålning,
som den utsänder, eller också eger elektriciteten, liksom ljuset, förmågan
att direkt omsätta sin energi i kemisk energi. Härför talar det faktum,
att all den elektriska energi, som icke åtgår till uppvärmning, återfinnes
form af kemisk energi2). Att denna omsättning icke lyder Faraday’®
lag, då det är fråga om elektriska vibrationer3) är väl icke så
egendomligt; gaser följa ju icke heller Ohm78 lag.
Inom den stilla urladdningsbanan, där ljusstrålningen ju är svag,
hafva vi tillfälle att studera de elektriska vibrationernas verkan i och
för sig. Denna verkan har en påfallande likhet med ljusvågornas4). I
bägge fallen bildas gärna energirika föreningar, som vid upphettning
återgå. I bägge fallen sker gärna polymerisation o. s. v. Liksom
ljusvågorna verka de elektriska vågorna i urladdningsrummet associerande,
och såsom jag förut meddelat, mister en dissocierad gas (t. ex.
disso-cierad ozon!) sin elektriska ledningsförmåga vid passagen genom
ozoni-satorn5). Emellertid blir ozonen, som vid inverkan af den stilla
urladdningen är odissocierad, genom bestrålning med ultraviolett ljus ledande.
Vi bruka ju med Maxwell antaga, att ljus och elektricitet hafva
samma natur; hvarför få de då icke verka på samma sätt?
Med det här sagda har jag naturligtvis icke velat förneka, att
termiska processer spela sin rol i ozonisatorn, men dessa termiska processer
verka nog mera mot än med elektriciteten. Men jag tror, att den
»elektrotermiska» teorien icke har sådan bärvidd, att den kan tåla vid några
vågade och tanklösa extrapolationer på fri hand.
Om de sällsynta jordarterna i den s. k.
Nernstska lampan.
Af C. von Schéele.
Om den s. k. Nernstlampan har tills dato mycket litet blifvit
publiceradt. Som den speciellt här i Kemistsamfundet, så vidt jag vet, ännu
ej varit föremål för något omnämnande, torde några data om densamma
vara af intresse för Samfundets medlemmar.
De högt spända förväntningar, som till en början ställdes på denna
nya elektriska glödlampa, hafva åtminstone ej ännu blifvit realiserade,
men det kan dock ej förnekas, att lampan erbjuder ett synnerligen
stort intresse. Speciellt är den intressant ur kemisk synpunkt, då näm-
2) Bichat och Guntz, se Haber sid. 550.
3) Jämför Drudes Ann. II, 169; arbeten af K. R. Johnson o. s. v.
4) Sv. Kern. Tidskr. XI, 13.
*)Villari} Rendic, R. Acc. dei Lincei Ser. V, Vol. 6 (1) p. 17 o. 48.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
